Störst är alla universa!

av Håkan, Göteborg, söndag, november 01, 2009, 19:28 (5287 dagar sedan) @ Seawolf

Som av en händelse läser jag just en mäkta intressant bok om kosmologi, inte den första, som kanske några vet numera.
Detta är också ett tips till Pinja, som vanligt. Alla andra är också välkomna att pröva på.

Själv släckte jag internetet tidigt i går då det på Sailguides onda sida hotade att bevisa sin oändlighet i den oändliga våldtäktstråden, och dessutom ville jag ha en stunds enklare hjärngymnastik än den jag fick på Sailguides goda sida i tråden om att kryssa, som inte heter kryssa utan att segla bidevind omväxlande för babord och styrbords halsar, detta för att det skall bli enklare att förstå varandra. Universum är enklare.

Till saken, boken. Hoppas Rövarn kan engelska, jag vet inte om den finns i översättning.
Författare Leonard Susskind, en av de mer kända inom kosmologi sedan många årtionden, titel:
"The Black Hole War" - My battle with Stephen Hawking to make the world safe for quantum mechanics.

Jag är lite mer än halvvägs och har fått en hel del nya infallsvinklar och förklaringar till mycket jag läst i flera andra böcker, och speciellt kul är det med en hel del beskrivningar av olika forskares personligheter och egenheter, författaren tar upp en del av sina egna också sympatiskt nog.

Det jag ville säga just till Seawolf och hans tanke om att det inte finns någon undre eller övre gräns för hur vi kan finna ständigt nya strukturer, är enligt denna boken och såvitt jag nu minns alla andra jag läst också, fel.
Dvs, fel i den bemärkelsen att det finns starka matematiska och fysikaliska och teoretiska skäl att plancklängden är den minsta dimension som existerar. Men bevisat är det ju inte, vetenskapen funkar inte så fast många tror det.

En Plancklängd är cirka 10 upphöjt till -35 meter. uttryckt som decimaltal är det 0,00000000000000000000000000000000001 meter, garanterar inte att jag fick exakt antal nollor och det kan också kvitta i just denna lilla betraktelse.
Något mindre än detta kan alltså inte existera, plancklängden sätter en undre gräns för hur små partiklar eller andra fenomen som kan finnas.

Min egen rent personliga känsla är att universum inte heller är oändligt till sin utsträckning, begreppet det krökta rummet kanske är bekant?
Men precis som ytan av ett klot är ändlig men utan någon avgränsning, så är universum med sina dimensioner också ändligt men utan en gräns någonstans där en rymdsoldat (Ljusne?) står och begär visum för att man skall få passera.

Vad som däremot definitivt och utan möjlighet att motsäga det är oändlig är människans fantasi.
Det finns ett ändligt antal partiklar i universum, enligt Susskind och andra kosmologer och fysiker, det får de debattera med Seawolf, men trots detta finns det ingen ände på det antal frågor vi kan ställa om dessa partiklar och vad de gör och var de är osv.

Detta bevisade jag i en tråd på gammelplanket för en tid sedan, och jag undrar vad Nobelkommitten egntligen har för sig. Läser de inte vetenskapliga publikationer av forskningens spetstrupper?

Håkan
mot oändligheten och vidare