Liten morgonfundering

av Anders J , Inte längre Ståckhålmare, men nästan..., onsdag, november 04, 2009, 07:20 (5281 dagar sedan)

Jag och lilla hustrun tog en förlängd helg i Berlin för ett par veckor sedan (en ett år försenad bröllopsresa f ö). Flyg med Air Berlin och jättetrevligt hotell und sehr billig, rekommenderas!

Berlin är definitivt annorlunda än andra europeiska storstäder med sina stora kontraster och där marknaden för mark/bostäder/lokaler inte alls är överhettad och det finns mycket outnyttjad mark kvar. Fantastiska muséer, arkitektur, stora parker och mycket vatten (se där, båtrelaterat!) i staden.

Flera gånger när vi skulle ut och käka gjorde vi som så att vi tog lokaltransport ut från centrum till ställen där det såg ut som folk bodde. Ofta var det förorter med stadskänsla (Köpenick, Spandau...) med trevåningshus. Där gick vi bara helt planlöst tills vi hittade en restaurang som såg trevlig ut och det var alltid bra, billigt och vänligt.

När vi gjorde så vid lunchtid så såg jag något som var tänkvärt och det var att där kom och gick det pensionärer, ibland med rullator. En del kom i par, andra ensamma, de beställde in husmanskost, pilsner och en kopp kaffe och satt väl en timma och åt och pratade skit med grannarna.

Egentligen är det ju alldeles självklart egentligen, om man sitter hemma och är ensam och hungrig så går man ut och käkar och får flera problem lösta: man blir mätt, kan ha trevliga samtal och dessutom gynnar man kvarterskrogens ägarfamilj så att den fortsätter att finnas till.

Jag tänkte på min gamla mamma, som ju inte gör så utan sitter själv hemma och på sin höjd får tjugo sekunders samvaro med kassörskan på Konsum. Mamma har faktiskt näringsställen inom rullatoravstånd, men där sätts prägeln även vid lunchtid av några som sitter och ölar upp månadsbidraget.

Hustrun menade att det är vårt eget fel att vi har det samhälle vi har, men är det så enkelt? Är det så att det bara är vårt eget fel att vi har tappat nästan all småskalighet när det gäller mycket vardagsliv eller är det ränderna av många decennier av småföretagarfientligt betongsosseri (ni vet precis vad jag menar) som kommer att sitta i i generationer?

Det räcker ju att åka ned till Danmark för att det alltid ska gå att hitta nybakt frukostbröd på kvartersavstånd, bakat på ett bageri och inte som bake-off på Coop Nära! Utvecklingen fortgår ju troligen mot dessa förfärliga malls av amerikansk modell även på kontinenten, men man tycks ändå i större omfattning än här lyckas behålla småskaligheten i det dagliga livet.

Kan man vrida utvecklingen eller är det bara att gilla läget?