Jag har aldrig någonsin påstått att...

av Håkan, Göteborg, torsdag, december 03, 2009, 16:35 (5251 dagar sedan) @ Håkan

Återkommer nu, Gunnar S, hydraulsystemen är klara.
Skall försöka svara mycket kortfattat stycke för stycke, även om det är svårt med detta både viktiga och intressanta ämne, annars växer funderingar och påståenden och motargument lätt ut till oöverskådlig omfattning.

Förorterna är ett problem, större ju invandrar- och flyktingtäta de är. Största problemet är arbetslösheten.

Ensamma barn, liksom den somaliske flyktingen, kommer till Sverige endast om de haft pengar och kontakter nog att hitta en människosmugglare som profiterar på dem, och på mottagarländerna. Dessa parasiter skall jagas och elimineras, varefter en stor del av flyktingströmmen till I-länder upphör. Detta innebär en ännu större börda på de u-länder där redan i dag de allra flesta flyktingar befinner sig, men det är en humanitär fråga på världsnivå och inte bara Sveriges ansvar.

Visst skulle vi ha bättre användning för en läkare, ingenjör eller ekonom än att åka taxi med dem, det är bara att anställa någon av dem. Börja du, själv har jag inga arbetsuppgifter att erbjuda och med snart tioprocentig arbetslöshet totalt i samhället har många fler än invandrare det svårt.

En förutsättning att få jobb är förstås att det finns arbetstillfällen och att den möjliga arbetsgivaren sorterar ut just dem bland hundratals andra, och i den mån utsorteringen inte är främlingsfientlig utan görs enbart av det yrkesmässiga och den bedömda förmågan att fungera ihop med företaget i övrigt och dess kunder så är det bara att konstatera att alla inte kan få jobb.

Det där med förorter förstår jag inte riktigt, jag tyckte jag skrev tydligt att jag varit ett oräkneligt antal gånger i just sådan miljöer och hemma hos folk som bor där, men själv har jag inte bott i just ett sådant getto. Har du?

Varken du eller jag har tillräckligt underlag för att kunna komma med påståenden som "...den övervägande majoriteten...". Det vi kan berätta om är vad vi själva upplevt, och om du menar en majoritet av just de du träffat så är jag med.
I mitt fall. med asiater och mellanösterfolk upplevde jag det motsatta. Tänk begreppet Chinatown, och fundera över hur dessa efter århundraden ännu inte integrerats någonstans.

Svenskar släpper dem inte inpå sig, skriver du.
Jag släpper inte många svenskar inpå mig, Gunnar S, och säkert inte du heller. Om en människa kommer från en annan kultur och utan att kunna svenska så blir det ännu svårare att få kontakt, såvida man inte medvetet öppnar sig för folk just för att de är annorlunda. Och kanske för att det är PK att umgås med dem. Åtminstone ibland, mellan de vanliga bitarna i livet.

Jag hade asiens folk som en del av min egen familj i tio år och upplevde många trevliga aspekter av detta, liksom av ytterligare bekanta från andra delar av världen - men jag fick också insikter i hur stora skillnader som kan finnas och måste utjämnas, och det från båda hållen, innan man umgås bara som individer utan tanke på ursprunget och utan att behöva medvetet anpassa sig till något.

Och en del saker är inte förhandlingsbara.
Som ett exempel, hederskulturen med mannens kontroll över kvinnor skall utrotas, punkt.
Varför skall vi svenskar behöva stå ut med denna rasistiska syn på oss? För rasism är det, från omvända hållet, när en far hellre dödar sin dotter än hon får ha en svensk pojkvän.

Detta blev som vanligt rätt långt förstås. Och säkert inte så perfekt och fullständigt formulerat, så det kan säkert tolkas på olika sätt vad jag är för en människa. Få se vilka jag kan vara.

Håkan