Båtrelaterat

av Håkan, Göteborg, måndag, april 27, 2020, 17:05 (1452 dagar sedan) @ Seawolf

Vid flera tillfällen under mitt arbetsliv hade jag närkontakt med tekniker och ingenjörer från bl.a. Östtyskland, Tjeckoslovakien, Ryssland och Iran. Dessa hade inte tillgång till den västerländska infrastruktur som medför att det enda en ansvarig på en industri behöver göra för att få fram nya kompletta enheter i stället för defekta (man lagar inget längre) är att sluta säga nej till alla krämare som med alla medel försöker få ordrar från dem.
De från dessa andra länder var dj-t duktiga och kunde få nästan vad trasigt som helst att funka genom kreativitet, kompetens och dj-r anamma.
Praktexemplaret var en Iranier vars bolag hade köpt ett dieselkraftverk av oss. Han skulle gå en kurs hos oss. Det visade sig att han hade släkt i Sverige och enda chansen att få resa hit var vår "kurs". Men vi blev sittande några timmar och talade om livets realiteter.
Han berättade bl.a. att Irak hade bombat en av de två stora amerikanska centrifugalkompressorer de hade på det raff han jobbade på då som underhållschef. De plockade ihop spillrorna och svetsade, nitade, tillverkade nya delar osv, och efter någon vecka kunde de köra igång den igen. Med stolthet nämnde han att "deras" kompressor fick lite bättre prestanda än den andra, amerikanska....
Ett mera närliggande fall är den cykelreparatör som finns i Skarpnäck, en herre i 70-årsåldern som är enormt mysig, serviceminded och rena trollkonstnären vad gäller allehanda cyklar. Jag ärvde grabbens cykel som ligster hade krökt till så att bl.a. båda fälgarna nästan såg ut som åttor. För 800 kronor riktade han upp alltihop, och fälgarna är nu helt perfekta. Fast han är inte lika proffsig på svenska, men vem bryr sig?
Såna där personer har aldrig blivit deformerade av västerlandets "släng-och-köp-nytt".....

Jag har egna erfarenheter av många sådana tillfällen du beskriver, Seawolf, men de reparationer som gjorts har aldrig hållt någon längre tid. Speciellt under åren i Vietnam kom vi västerlänningar att se det som att de var mästare i att få skrot att hålla ihop ett tag och sedan att få det att hålla ihop ännu ett litet tag till - just för att de saknade erfarenheten att ha tillgång till riktiga reservdelar.

När sådana fanns uppstod däremot ett nytt problem i dessa förbannade socialistiska helveten på jorden, nämligen att reservdelen var en värdefull pryl under övervakning av en förrådsansvarig som i sin tur hade en högre ansvarig över sig som hade till uppgift att se till att ingen onödig förbrukning av folkets tillgångar skedde.

Resultatet i det fall jag fick mig beskrivet, av två tekniker från Volvo entreprenadmaskinsida då vi var några dagar på en camp i nordöstra Vietnam, var som följer.

Alla lastbilarna för gruvdrift hölls ihop med ståltråd och hemmafixade delar och flera stod helt obrukbara.

I reservdelsförrådet fanns mängder av oanvända delar, mycket av det obrukbart genom usel lagring och hantering och fuktskador.

Lite kul att en av teknikerna var bror till Siv Malmkvist, det gav lite flair till det hela då han också var en livad lax.

Det finns mängder både du och jag kan spåna om på dessa teman Seawolf men kontentan är att ingen nation kan försörja sig på att fixa båtrattar, hur mycket vi än stödjer sådant av känslomässiga orsaker, och om det kostar mera få en felsökning gjord på en pryl än att köpa en ny pryl så ska man inte beskyllas för att vara en slit-och-slängare.

Håkan