En krigsskildring av ett ovanligt slag

av Håkan, Göteborg, lördag, augusti 22, 2020, 11:56 (1342 dagar sedan) @ Seawolf

Läs- och tänkvärt och med en stor dos mänskligt igenkännande, och kanske mest för att inget liknande skulle kunna hända igen då krigföring inte längre handlar om att erövra andra länder.

Håkan

Försök få Ukraina och de baltiska länderna att tro på det......

När jag öppnade upa och såg att det kommit ett inlägg tänkte jag direkt att det är från Seawolf, och som invändning mot det han antyder om Ukraina som sin invändning mot det jag skrev, är det bara att påpeka att Rysslands krigsmakt inte håller på att erövra Ukraina med arme, pansarstyrkor, flygvapen osv i strider med Ukrainas krigsmakt.

Det är ett lågintensivt proxykrig i de östraste delarna av Ukraina mellan ukrainska proryska irreguljära grupper och reguljära ukrainska styrkor och de förra har stöd från Ryssland men naturligtvis förnekas detta konsekvent av alla i dess regering.

Krim är ett marigt specialfall, med i huvudsak två problem för Ukraina.
Det ena att en klar majoritet av befolkningen där har ryskt ursprung och också med nutida familjeförbindelser.
En orsak till detta är historisk, skoningslösa utrensningar på sovjettiden av ursprungsbefolkningen och påfyllning av ryssar (vilket av någon orsak svenska kommunister aldrig har hört talas om), och därför en förutsättning för resultatet i det så kallade valet.
Jag tror en majoritet hade röstat för att ansluta sig till Ryssland också om valet varit fritt och utan underliggande påverkningsmetoder, men det får vi aldrig svaret på.

Men den avgörande faktorn är den stora flottbasen som funnits där sedan Sovjettiden och efter unionens sammanbrott arrenderade Ryssland marken och tillgången av Ukraina.
När landets rörelse mot väst blev alltför oroande kom annekteringen som ett brev på posten.
Men ingen krigföring erövrade Krim i strid med ukrainska trupper.

Baltländerna är i vissa avseenden paralleller till det som Krim utsattes för under tidig sovjettid men efter WW2, efter erövring och i fallet baltländerna militär sådan, en omfattande förflyttning av ryssar till dessa länder.
I stället för etnisk utrotning etniskt övertagande.

Men Seawolf har rätt i att dessa länders regimer, efter frigörelsen ur sovjetdiktaturen, blixtsnabbt insåg att utan kraftigt stöd från väst skulle de vara ständigt under hot om något liknande det som hände på Krim men med lite annan motovation från den ryska regimen - att värna sina landsmän i dessa länder mot de nationalistiska aggressionerna från de inhemska.
Och inte utan grund faktiskt, i euforin över att ha blivit fria från "ryssen" var det många som tog chansen att ge igen på olika sätt för sådan är människan.

De är sedan den tiden medlemmar i Nato och det har nog varit avgörande både för deras fortsatta frihet och utveckling, och speciellt efter Krim och på senare tid Syrien kan ingen tänkande människa ha några tvivel om att Ryssland är den lede fi i Europa.

Ska avsluta med förtydligandet att allt detta vet Seawolf, det är inte därför jag skriver detta, men jag blev intresserad av att utveckla mina tankar från första inlägget.

Håkan