Bolund och vätgas

av Håkan, Göteborg, fredag, februari 12, 2021, 19:15 (1166 dagar sedan) @ Pinja

Sverige har fått en ny energiminister, Per Bolund. I morse intervjuades han i P1-Morgon. Som väntat blånekade han till de enorma problem med elförsörjningen som vi nu upplever. Mer förvånande vart dock att han lanserade vätgas som en lösning. Va? Verkligen?

Som man kan förvänta sig gav han inga siffror eller konkreta planer, men jodå, vätgas skulle bli lösningen. Och studioreportern svalde allt. Inga konkreta frågor därifrån heller.

https://sverigesradio.se/artikel/intervju-med-sveriges-nya-klimat-och-miljominister-per...

Nu tror jag inte för ett ögonblick på att lagring och förbränning av vätgas på ett hållbart sätt skulle kunna ersätta nedlagda kärnkraftverk. Dels för det slösaktiga i en sådan tänkt process med dåliga verkningsgrader i varje led. Dels, vilket Bolund inte alls verkar känna till, för att vätgasförbränning dras med liknande problem som förbränning av diesel. Optimal förbränning kräver förhållanden som leder till produktion av Nox -er.

Men om man ändå leker med tanken, hur många kWh av sol eller vindproducerad elenergi skulle åtgå för att producera och lagra vätgas som kan ersätta produktion av, 1kWh kärnkraft. Vågar någon försöka göra en överslagsberäkning?.

Pinja

Först en reflexion om det här med ministrar som byter ministerium, byter de samtidigt innehåll i sina huvuden?

Tidigare var Bolund (för att se honom som labbråtta och för diskussionens skull) väl insatt i allt han hade att ministrera - inte i form av expert på något av områdena under ministeriet men tillräckligt kunnig för att förstå det han fick sig förelagt av sin stab och att förstå vilka frågor som behövde ställas - och inte minst viktigt att också förstå när något inte verkade stämma och att då kunna tänka och agera på ett konstruktivt sätt.

Nu förväntas han från en dag till nästa ha dessa förmågor i ett annat ministerium med andra frågor - visst är det märkligt att det vi andra måste ägna årtionden att tillägna oss i politiken klaras av med ett byte av namnskylt på kontorsdörren och en presskonferens.

Därefter en fråga om ditt uttryck vätgasförbränning, Pinja, vilket jag tror egentligen skulle ha varit förbränning för att tillverka vätgas - kommentar?

Det behövs stora mängder el för att spjälka vatten till H och O2, men om elen kommer från vind uppstår inga utsläpp i själva processen.

Kommer elen för att tillverka H från fossila kraftverk så blir det utsläpp, och enligt Seawolf och som jag är säker på att han har rätt i får varje extra förbrukare i dagens läge sin el från fossila kraftverk sett över tid.

Lägg därtill, vilket du Pinja också nämner, mycket stora verkningsgradförluster i kedjan tills vätet och syre återigen bildar vatten (och inga restprodukter) i en bränslecell, ur vilken el kan användas till en elmotor eller till uppvärmning osv. Det sker alltså ingen förbränning i vanlig mening.

För en nationell användning av vätgas som energikälla för andra än lokala storförbrukare som stålindustrier, till exempel transporter, behövs också tankställen i tusental över landet och tankar i hundratusental i fordon.

För några år sedan fanns det totalt i landet tre tankställen, varav ett i Göteborg men sedan lång tid ur funktion, men det kan ju ha ändrat sig sedan jag sist pratade med en bekant som köpte en vätgasbil häromåret.

Hans motiv jämfört med en elbil med batterier var att batterierna väger många hundra kilo och den vikten ska dragas av motorn också, medan vätgastanken när den var full och med samma räckvidd för bilen vägde sådär fyrtio kilo. (Reservation för minnet, men inte många kilo var det)
En rolig aspekt av att köra med en vätgastank i bilen är att trycket i tanken är många hundra bar...inget kul om den går sönder.

Min bekanting har sedan dess bytt till en annan elvariant av bil, han gillar att vara i framkant av teknologin, men om han fortfarande vurmar för vätgas så som han gjorde då får jag fråga honom nästa gång vi ses.

Håkan