Vad du en Hippie då?

av Håkan, Göteborg, söndag, maj 09, 2021, 16:27 (1077 dagar sedan) @ S-B A-son

Var du en Hippie då?
https://www.youtube.com/watch?v=Hf0Dm-OaTNk

Nej jag missade det, Seawolf, för just vid den tiden hade jag gift mig och slagit in på en annan bana. Men jag hade jättelångt hår och skägg och fick ibland höra att jag såg ut som Jesus, de du!

Och när hippiefolket efterhand började inse att det inte var ett framgångsrecept med flower power och droger, och att en tryggad ålderdom låg i andra färdriktningar om de nu hade någon tanke på tidens gång, så var jag upptagen med att jobba worldwide - men lite flower hittade jag ju ändå ibland.

Undrar vad dagens svärmeri bland unga människor är, någon?

Håkan

Dagens svärmerier är, beroende på socialgrupp och plats i samhället enligt följande:

1. Miljön, miljön och miljön med drag av veganism och petrokemisk vandalism.

2. Vara med i en dokusåpa där det kopuleras och dricks sprit för alla som vill att beskåda, och bli kändis. Duger också att vara med i nån idiottävling för s.k. blivande sångare.

3. Vara med i ett juste gäng eller klan, bära guldkedjor, köra BMW, mörda och lemlästa.

Orkar inte tänka på mer. Ovan gör mig beklämd så det räcker.
Fan vet om inte flummeriet med love, peace and understanding var bättre?

Mvh Sven-Barry, analytiker

Jag tycker analysen sket sig för analytikern. De flesta ungdomar är tämligen normala. Det är de beskrivna avarterna som syns och hörs i media och det har ju skrivits spaltmeter här på planket vad snedvridet media beskriver verkligheten.

Visst är det så som du skriver Excel, men gäller också analytikern Håkans hippieanalyser.

Den absoluta majoriteten var inte hippies, ja jag växte upp i samma period, de var fullkomligt normala tonåringar.

Har du någon egen idé?

Mvh Sven-Barry, ifrågasatt analytiker

Den här lytikern är lite frågande, Sven-Barry, då han bara konstaterade att fenomenet hippies kommer och går och med olika benämningar på sig själva och benämningar av andra.

Jag kan inte se någonting av det positiva i det olika unga höll på med, på den tiden vi själva var unga men som vi konstaterat höll på med annat, som har någon liknande positiv motsvarighet i dag. Detta skrev du också själv.

Då för tiden var flowerpower en alla inkluderande livsstil, med ett slags centrum i San Fransisco som ju också befinner sig ovanpå två tektoniska plattor i ständig rörelse mot varandra, och i en av många artiklar och berättelser jag läste på den tiden minns jag en del.

Till exempel att om du kommer till San Fransisco och möter folk där, så kan de starta en ny religion för din skull bara som ett sätt att säja Hej...

Och i en lång artikel i Playboy jag läste någon gång på åttiotalet, jo det fanns massor att läsa som inte var illustrerat, beskrevs hippierörelsens oförmåga att bli en meningsfull del i det etablerade samhället trots de fina idealen om icke-våld och att vara inkluderande och att leva sitt eget liv så som man själv vill ha det.

Sammanfattningen av den artikeln var att vill man ändra hur folk är och tänker och hur därmed samhället blir, kan det göras inifrån eller utifrån.

Det förra kallas demokrati och är tidsödande och kräver långsiktigt arbete i systemet och därmed inget för hippies, det senare kallas för revolution och kräver bara att man är galen och kan uppvigla andra galningar - och är inte heller något för hippies som är galna på ett mer individuellt plan.

Det här är några spridda tankar från en som hoppas på fler analytiska inlägg...

Håkan