Pluggar behövs!

av Gunnar S , onsdag, april 28, 2010, 11:56 (5119 dagar sedan) @ Josef.S

Sommaren 1989 seglade jag med min och med mina systrars båt i sällskap till Riga, fortfarande Sovjetunionen. Vi var bland de allra första som lyckades få tillstånd att segla in på sovjetiskt vatten.

För att göra en mycket lång historia kort, det blev trassel med bränslet i Riga, vi kunde inte få tag i diesel till min båt, syrrornas däremot fick massor av bensin till sin gamla bensininombordare.

På väg hem, med endast några få liter diesel i tanken och efter att ha passerat Irbensundet, på en position ca 10-15 sjömil NV Ventspils kunde vi för första gången få in en tillförlitlig (svensk) väderprognos.
Som varnade för kuling inom ett dygn.

Med nästintill stiltje och 70 sjömil till Fårösund beslöt vi att syrrornas båt, som hade gott om bränsle, skulle ta oss under bogsering så länge vinden var svag och därmed öka möjligheterna att nå skydd innan kulingen bröt ut. Ombord hos oss var det bara jag, min dåvarande kvinna och vår då 1-åriga dotter. Kuling på öppet hav var inte frestande.

Min svåger manövrerade intill för att jag skulle få över en lina, en manöver som blev litet besvärlig då det gick rätt kraftig dyning och det var svårt att komma nära utan att båtarna riskerade att slå ihop. Och vid ett tillfälle var han tvungen att slå kraftigt back. Varvid propelleraxeln lossnade vid backslaget och for ur hylsan!

Båten var en Reimersritad Sea Serpent, 13-meters havskryssare från 30-talet, smal och djup i skrovet. Propelleraxelhylsan satt djupt ner under sittbrunnen, omöjlig att nå. Och vattet forsade in. Efter en stund insåg vi att att båten snart skulle sjunka om inget drastiskt kunde göras. Pumpa räckte inte!

Lyckligtvis hade jag två saker ombord som saknades på syrrornas båt – en yxa och träpluggar. Så med hjäp av yxan som kastades över kunde de hugga bort delar av sittbrunnen (hondurasmahogny!) så att axelhylsan kunde nås och med hjälp av en plugg få stopp på flödet.

Historien slutar med att ett jättelikt sovjetiskt marinfartyg (jagare eller fregatt) kom till vår assistans när vi på VHF ropar till sovjetmyndigheterna att vi går mot Ventspils för att söka nödhamn.
Dessutom kolliderar vi hårt med en sovjetisk lotsbåt i försöken att få över diesel till oss så att vi kunde nå hamn. Och i strålkastarljus blir vi mottagna av Kalashnikovbeväpnade soldater när vi kommer i hamn.
Men det är en annan historia och allt slutade lyckligt.

Slutsats; träpluggar behövs nog ytterst sällan. Men kan bevisligen komma till nytta någon gång. Och kostar försumbart och tar minimalt med plats. Så självklart skall de finnas ombord.
Jag tvivlar på att båten i min berättelse annars kunde ha räddats.