ELektroniska spaningshjälpmedel och alltmer effektiva redskap kan hålla fångsterna på max ända tills det tar tvärstopp för att allt är slut.

De variationer i fångster som rapporteras är fullkomligt snedvridna och påverkade av metodutveckling, fångstkvoter osv.

Allt sammantaget innebär det hela att i takt med att fisk blir dyrare lönar det sig mer och mer att spåra upp och tråla längre och mera för att få upp den sista fisken.

OM det vore möjligt att mäta fisktätheten i havet i stället för fångsterna och reglera fisket efter det skulle situationen vara lite bättre.

Hur skulle t.ex. älgbeståndet funka om jakt vore tillåtet av alla länder överallt, att man fick jaga från helikopter, och man använde IR-radar för att finna älgarna?

--
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it."

...Finland Miljöcentral SYKE:

Torsken leker i öppna havet på djupa bottnar eftersom dess rom behöver en salthalt på 10-12‰ för att hållas flytande. Av denna orsak lyckas torskens lek endast i södra Östersjön. Ett annat krav för att leken skall lyckas är att syrehalten i vattnet överstiger 2 ml/l. Under de senaste årtiondena har saltvattenpulserna som förnyar djupområdenas vatten inträffat mera sällan. Mellan inbrotten har djupvattnen varit syrefria under allt längre perioder. Under dylika perioder lyckas inte torskens lek i Östersjön – i djupområdena där salthalten är till räckligt hög för att hålla rommen flytande räcker inte syret till för att rommen skall kunna utvecklas normalt. Förhållanden som gör det möjligt för torsken att föröka sig i Östersjön förekommer numera mycket sällan. Detta fenomen i kombination med ett fisketryck som, med beaktande av torskens förökningsförmåga och produktionen, är oproportionerligt högt gör att det knappast finns något hopp om en återhämtning av de drastiskt minskade torskpopulationerna.

Har vi verkligen råd att tvivla?