Nu går du igång igen, Don Quixiote...

Jag har ett och endast ett syfte med att axplocka den länk jag lade in, och det är att lägga in en länk jag råkade hitta efter en halv minuts wikipediande, för andra att titta på och eventuellt fundera över och ännu mer eventuellt bygga vidare på.
Men du är densamma som alltid, Brendan. Bara ett jävla gnällande.

Hur skulle det vara om du nu själv kollade på de källor du uppmanar mig att gå till - titta på Fyrsällskapets och Sjöfartsverkets hemsidor själv! Och berätta vad du finner och om samtliga farledsfyrar till Göteborg är listade där som fyrar - eller om de möjligen står som farledsmarkeringar och man själv har sin frihet att uppfatta dem som fyrar i samma anda som angöringsfyrar och sektorsfyrar osv.

Och för fanken, Brendan, jag har väl inte sagt att jag inte godkänner några symboler?
Kan du inte bara läsa innantill och se att jag beskriver detta som en lek med ord?

Trött man blir på din akademiska och snarstuckna stil, och nu har jag blivit smittad märker jag, fanken. Svinsot.

Håkan

Fyrarna står väl just där det grundar upp och kommer man så långt in är man nog ganska illa ute, oavsett hur aktivt man seglar. Det farligaste på sjön är land.

Den "falska fyren"

Så här skrev jag för ett par år sedan på gammelplanket:

"74,8 år var medelåldern…

...ombord på min båt igår natt, när vi (5 entusiaster) inför kommande års planerade seglingseskapader tränade mörkernavigering i sydvästlig hård bris med kulingbyar. Det ska sägas först som sist att det kändes i tuffaste laget att med bottenrevad stor och kryssfock sticka ut i nattmörkret och överlämna sig helt åt fyrarnas smala vita sektorer dikt bidevind ut mot öppna havet. Nu kom vi aldrig ända fram (Marstrandsfjorden). Det hade knappast varit förenligt med ”gott sjömanskap” att fortsätta i den mycket, mycket smala leden med en sikt som gick ner dramatiskt i regnbyarna och hårt nedkrängda.

Vi fick känna på att vi levde men allting gick bra, och det var en uppspelt gubbgäng som tryggt förtöjda i hemmahamnen blev kvar i kajutan ett par timmar livligt samspråkande till ackompanjemang av vindens tjut i riggarna. Det är förunderligt vad en segling som denna, där man börjar tänja sina gränser, ger liv åt livsandarna.

Segling är livet och man tycks aldrig bli för gammal. 84-åringen skötte fördäcksarbetet utan problem."

och året därpå, 2007-09-26

"Det var förra året det. Falsk fyr kranbalksvis om styrbord?

Igår natt var det dags igen. Betydligt snällare väder, nordostlig vind 1-5 m/s, delvis regn. Det blev mycket motorgång för de båda båtarna, som gick ut samma led som förra året. Vi (Comfort 30) vände på Marstrandsfjorden och gick samma väg tillbaka.

Egentligen blev det inte mycket till mörkersegling, då det var fullmåne och nästan ljust som på dagen. Ändå nära att vi kolliderar med prickar och bojar i den smala leden, där marginalerna inte är många meter i de vita sektorerna och enslinjerna.

Men det blev en storslagen naturupplevelse när vi för fulla segel i den lätta dyningen drog ut mot Marstrandsfjorden och till vår oförställda förvåning siktade en fyr, som vi under någon kaotisk minut inte lyckades identifiera. Tills det slog oss att det måste vara Pater Noster som tänts igen för första gången sedan 1977. Tur igen! Läste i GP att fyren hade tänts bara någon timme innan vi kom ut på fjorden. Vi bör har varit den första ”användaren” av den nygamla fyren eller åtminstone en av de allra första."