Jag ser samma utveckling som du Gunnar S och det är ingen vacker syn.

Det verkar som att när andra tankar, ideologier, om hur man kan leva tillsammans utan att alltid se till sig själv först tappar mark så står kyrkan genast där och börjar profitera på vårt behov av att befinna oss i sammanhang som är större än vi själva eller vår närmaste familjekrets.

Se bara hur svartrockarna lyckades överleva i Östeuropa i väntan på att tiden skulle vridas tillbaka till gamla roffarsamhällen där solidaritet & gemenskap är ord som tappat sina konkreta innehåll.

Vi får se hur det kommer att gå här hemma men än så länge verkar mina tankar stämma. Att omfamna, tillbedja, kapitalismen är ju även det en religion om ni frågar mig men den har inte samma hållbarhetstid som våra gamla religioner verkar ha.

Vi måste kanske först se på hur kapitalismen brakar ihop och sedan leva i en period av äldre religioner innan ngt bättre kommer att se dagens ljus. Den svenska vänliga modellen av socialism som såg till att alla fick plats och värde är ju slängd på soptippen där bara några få fortfarande strövar runt och försöker hålla idéerna vid liv.

Förbjud alla kyrkor
Förbjud alla religösa privatskolor
Riv alla kyrktorn och minareter och använd husen till ngt vettigt

L

Visst är det så att religionen är på motoffensiven på många håll (Tea Party handlar dock mycket litet om religion som jag uppfattat det , till skillnad från de krafter som förde George W Bush till makten). Men om man ser till den riktigt långsiktiga trenden är jag ändå mer optimistisk. Av diverse orsaker som vi inte fullt förstår har den Europeiska kulturen under mycket lång tid varit "trendsetter" för mänskligheten. Och den långsiktiga trenden här är fortfarande att religionen mister inflytande känns det som.

Men som jag skrev förutsätter det hela att vi lyckas hålla igång det vi kallar utveckling. Kina klarar ju det just nu, och där är man ganska ointresserad av religion, åtminstone är det mitt intryck efter besök där nu och då genom åren.

Förlorar man hoppet däremot, som i många arabländer, typ Egypten, då är religionen det man klamrar sig fast vid.

Pinja

1982 ungefär anställde vi en duktig PLC-ingnejör från ett skånskt bolag som levererade livsmedelsfabriker.
Efter hans tillträde hos oss där hans första uppdrag var att efter några veckor var att köra igång i ett tidskritiskt projekt hos ett av kärnkraftsverken, så tiggdes han tillbaka till skånefirman "för att åka ner till kunden i saudiarabien och fixa några småsaker i programmeringen".
Väl nere förklarade saudierna honom för gisslan, snodde hans pass, och deklarerade för skånefirman att han inte skulle släppas förrän skånefirman rättat alla saker som saudierna krävde, mekanik, process, rubbet. Det dröjde 4 månader innan han släpptes. Vi fick ju visserligen betalt, men andra projekt blev lidande.
Det är den kulturella synen på juridik och enskilda individers rätt som troligen även återspeglas i den islamska terrorismens syn att det är rättvist att skada så många som möjligt som inte har lagt sig för den egna organisationen ännu.
De flesta som demonstrerar i Egypten idag är troligen inte direkt för en islamsk diktatur. Faran är i stället att det islamska brödraskapet är den enda organisation som finns som alternativ. Genom att stänga Internet försvårar regimen dessutom för ev. andra organisationer att samla sig och bli kraftfulla.
Som bekant anser jag att alla former av statlig kontroll över internet är livsfarligt för frihet och demokrati, och måste stoppas till varje pris. Det tar tid och kraft att skapa den kontrollen, och när den väl finns är den ett mot demokrati etc. ett dödligt vapen i händerna på antidemokratiska rörelser. Såna vapen skall inte finnas!

--
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it."

...Håkan förenklar, hur vill du jag skall utrycka det utan att samtidigt klä det i ord? Det är inte alls min avsikt att förolämpa.

Jag tycker det finns många tecken i det som sker i både Tunisien och Egypten som tyder på att den inte alls är givet att extrema muslimer får makten.
Jan Hjärpe uttryckte samma sak på radio igår. Han tror att tiden är mogen i Egyten för ett parti som på ett ungefär motsvarar Kristdemokratetrna fast med muslimska förtecken. Ett (relativt) modernt, religiöst parti. Och det tror jag nog vore en hygglig kompromiss vi alla kan glädja oss åt.

Och jag hade an ganska intressant diskussion med en marockansk kille i en bar i Marrakech för knappt ett år sedan. Han var medelklass enligt deras mått mätt, västifierad men samtidigt väldigt mån om att påpeka att han är troende muslim, fast på ett ganska pragmatiskt vis.
Vi diskuterade Marockos framtid och han var övertygad om att fundamentala muslimer som vill inför sharia och skapa ett kalifat brara fanns representerade av några få procent av befolkningen. Så länge folk får det bättre, såväl materiellt men absolut även frihetligt menade han att det inte fanns någon fara för en radikalisering. Folk i dessa länder är relativt utbildade och längtar efter en slags europeisk ordning.

Och det stämmer ju rätt bra med oss själva. Trots att vi i alla avseenden toppar ligan i välfärd, frihet och demokrati finns ändå några procent som med våld vill krossa vårt samhälle för något "bättre". Det kan vara såväl viljan att skapa en fascistisk ordning eller att införa en shariastat. Eller en marxistisk stat.