Så rätt, så rätt!

Helt slut!

mvh Sven-Barry

--
アルバム「ヴェイパー・ドローイングス」から　
póg mo thóin
sǝǝɹʇ ǝɥʇ uI ʇsol ʇoƃ 'ʇsǝɹoɟ ǝɥʇ puIɟ oʇ ǝɯɐɔ ǝʍ
ǝƃɐd ɹnoʎ oʇuo sIɥʇ ǝʇsɐd puɐ ʎdoɔ 'sʎɐs sɥIʇ ʇɐɥʍ ʇno ǝɹnƃIɟ oʇ ɥƃnouǝ ʇɹɐɯs ǝɹɐ noʎ ɟI
ผลการค้นหาคลิปวีดีโอเกี่ยวกับ
नया साल मुबारक हो

Som av en händelse läser jag just en mäkta intressant bok om kosmologi, inte den första, som kanske några vet numera.
Detta är också ett tips till Pinja, som vanligt. Alla andra är också välkomna att pröva på.

Själv släckte jag internetet tidigt i går då det på Sailguides onda sida hotade att bevisa sin oändlighet i den oändliga våldtäktstråden, och dessutom ville jag ha en stunds enklare hjärngymnastik än den jag fick på Sailguides goda sida i tråden om att kryssa, som inte heter kryssa utan att segla bidevind omväxlande för babord och styrbords halsar, detta för att det skall bli enklare att förstå varandra. Universum är enklare.

Till saken, boken. Hoppas Rövarn kan engelska, jag vet inte om den finns i översättning.
Författare Leonard Susskind, en av de mer kända inom kosmologi sedan många årtionden, titel:
"The Black Hole War" - My battle with Stephen Hawking to make the world safe for quantum mechanics.

Jag är lite mer än halvvägs och har fått en hel del nya infallsvinklar och förklaringar till mycket jag läst i flera andra böcker, och speciellt kul är det med en hel del beskrivningar av olika forskares personligheter och egenheter, författaren tar upp en del av sina egna också sympatiskt nog.

Det jag ville säga just till Seawolf och hans tanke om att det inte finns någon undre eller övre gräns för hur vi kan finna ständigt nya strukturer, är enligt denna boken och såvitt jag nu minns alla andra jag läst också, fel.
Dvs, fel i den bemärkelsen att det finns starka matematiska och fysikaliska och teoretiska skäl att plancklängden är den minsta dimension som existerar. Men bevisat är det ju inte, vetenskapen funkar inte så fast många tror det.

En Plancklängd är cirka 10 upphöjt till -35 meter. uttryckt som decimaltal är det 0,00000000000000000000000000000000001 meter, garanterar inte att jag fick exakt antal nollor och det kan också kvitta i just denna lilla betraktelse.
Något mindre än detta kan alltså inte existera, plancklängden sätter en undre gräns för hur små partiklar eller andra fenomen som kan finnas.

Min egen rent personliga känsla är att universum inte heller är oändligt till sin utsträckning, begreppet det krökta rummet kanske är bekant?
Men precis som ytan av ett klot är ändlig men utan någon avgränsning, så är universum med sina dimensioner också ändligt men utan en gräns någonstans där en rymdsoldat (Ljusne?) står och begär visum för att man skall få passera.

Vad som däremot definitivt och utan möjlighet att motsäga det är oändlig är människans fantasi.
Det finns ett ändligt antal partiklar i universum, enligt Susskind och andra kosmologer och fysiker, det får de debattera med Seawolf, men trots detta finns det ingen ände på det antal frågor vi kan ställa om dessa partiklar och vad de gör och var de är osv.

Detta bevisade jag i en tråd på gammelplanket för en tid sedan, och jag undrar vad Nobelkommitten egntligen har för sig. Läser de inte vetenskapliga publikationer av forskningens spetstrupper?

Håkan
mot oändligheten och vidare

När man ska välja tider för möten eller projekt och någon föreslår ett datum brukar jag med en dåres envishet fråga om det finns flera data, varpå okunniga genast börjar famla efter USB-stickor...

Ett centra och flera centrum hör man nästan dagligen.

Kulturskymning!

Människan har i sin strävan att förstå och förklara sin omgivning hittat en massa olika strukturer och modeller. Från de minsta kvarkar via elementarpartiklar, atomer, molekyler, kristaller, formationer, planeter, solsystem, galaxer, universa. (Ja, flera universa, inte universum.)

Parallellt med detta har hon formulerat en massa matematiska och fysikaliska begrepp och samband med vars hjälp ovanstående delvis klarläggs.

Den felande matematiska länken som uppmärksammades för några årtionden sedan kallas kaosmatematik och kan användas för via plottning visa allehanda fantasieggande mönster, fraktaler.

Ett i någon mening ändligt universum verkar inte vara någon rimlig sak, lika lite som att de idag minsta förklaringsmodellernas partiklar skulle vara det. Det skulle vara betydligt naturligare att de både nedåt och uppåt fortsätter att finnas strukturer i alla oändlighet, ungefär som man kan finna med fraktaler.

Svaret på frågan är då alltså att världen är utan slut åt alla håll, men att Internet har ett.

Tammetusan alltså!
Här sitter man och slötittar på Vetenskapens värld på SVTplay, 5(18), och genomlider sådär hundra visuella åskådliggöranden av Big Bang.
Då, (start vid 47 spelminuter) dyker en kosmolog upp och redovisar att han genom studier av mätdata som inte stämmer med hittillsvarande förklaringsmodell kommit fram till att det egentligen inte handlar om ett Universum utan om ett Multiversum.

Nu återstår bara att nån annan kosmolog med ung och frisk hjärna kommer till insikt om den filosofiska likheten mellan denna nya Multiversagrej med fraktala och börjar knyta den kosmiska matten till den fraktala!
Det tycks kunna vara så än en gång att det som filosofiskt och sannolikhetsmässigt verkar sannast också visar sig vara sant....

--
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it."