Läste i Göteborgs-Posten i dag att en rättsprocess nu drar igång i Frankrike, riktad mot varvet som byggt fartyget och mot det franska klassningssällskap som fartyget var klassat hos.
De dryga tusen som utgör anhöriggruppen har ända sedan katastrofen jobbat för att få varvet och klassningssällskapet dömda för att fartyget inte var sjövärdigt inför sin sista resa.

Jag tvivlar starkt på att vare sig varv eller klass kommer att dömas för någonting, och beträffande varvet kan jag inte ens förstå hur de klagande tänker. Kanske det mest handlar om sorgearbete, vilket jag i så fall har stor förståelse för, även om det gått femton år nu.

Fartyget byggdes 1980 till de då gällande reglerna och var alltså fjorton år då det sjönk. Flera ägare och ett stort antal mer eller mindre korrekta underhållsarbeten och reparationer hade gjorts under dessa fjorton år, med mer eller mindre noggrann kontroll från klassen, oftast mindre. Ofta ingen alls.

Men klassningssällskapen kommer man inte åt, de tar inte något ansvar för fartyget, det är helt rederiets ansvar att hålla allting i ordning.

Skall bli intressant att följa detta, inte minst med tanke på hur många stora och små jobb med inspektioner, underhåll och reparationer jag själv har haft genom åren med bogvisir.
Men inte just Estonia.

Håkan