Jag ser att min tråd hade avsedd verkan, dvs. att få igång en debatt i ämnet. Nu svängde debatten genast över på helhetsperspektivet, vilket känns igen från skitaisjöndiskussionerna. Liksom alltid leder ett tillräckligt stort steg tillbaka för betraktande av problemet ju till att vederbörande tenderar att ge upp.....Suck. Jag kan ändå inte lösa hela problemet, så jag kan lika gärna fortsätta och skita i sjön, typ.

Professorn och hans debattstil är mig bekanta sedan länge, och än jag inte håller med är han ändå intressant som en röst i kören (liksom mången Plankör).

Visst finns det allehanda invändningar i dagens situation, typ dem Håkan listar. Men det intressanta tycker jag är vad som händer sen. Sen när oljan är slut, eller är för dyr att bara bränna. Hur kommer våra transportmedel och dito sektorer att se ut då? Och kom inte dragande med kollektivtrafik. Med vår befolkningstäthet kommer den att funka lika litet då som nu.

Pinja

Svensk akademisk forskning har inte fått minskade offentliga anslag under de senaste decennierna, snarare har anslagen ökat. Däremot har de så kallade fakultetsmedlen (de medel som fördelas av universiteten själva) relativa andel av forskningsbudgeten minskat. Detta beror på att den största delen av forskningsfinansieringen sker via forskningsråd (och liknande) av olika slag (VR, SSF, Byggnadsforskningsrådet, Vinnova, osv). Det är dessa offentliga råd som står för den största delen av det som kallas för externfinansierad forskning.

Principen med rådsfinansiering har funnits i flera decennier. Det är det bästa sätt för ett land som Sverige att vaska fram de bästa forskningsförslagen, som då kan bedömmas på nationell nivå, och därmed slippa lokala optimeringar på varje universitet.

Samtidigt är det ett ganska effektivt sätt för forskare att söka medel. Det är få forskare som ägnar speciellt mycket tid åt att jaga pengar - även forskare är klipska nog att se hur en slipsten skall dras, så några få får i uppgift att fixa pengar.
Men det är många forskare som beklagar sig över sin administrativa börda. Detta är till stor del en myt, och till en annan del lite självvald: De flesta forskare har sin mest produktiva tid bakom sig, den brukar infalla i åldrarna 20-30 år. Då blir administration en bra flykt.

Och så slutligen det där med 10% till reella nyskapelser: Sverige är ett osedvanligt forskningsproduktivt land, speciellt inom naturvetenskap och medicin. Detta framgår av de internationella mätningar som sker regelbundet. Det vore bara inte möjligt om dina 10% gällde.

Ack ja.

Detta instämmer jag i. Ständigt detta gnäll om hur hemskt det är nuförtiden, och indirekt hur mycket bättre det var förr. Kul du har.

/WM

Sammanställer man arbetsinsatserna som din beskrivning påvisar blir det ungefär den fördelning av arbetsinnehåll jag skissade.....

--
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it."