Om jag kommer ihåg rätt så hade Citroën sådana motorer väldigt tidiigt. Åtminstone 1955 på Ds19, som denna snutt antyder där någon verkar ha korsbefruktat ett Traction-block i en tidigare kaross.
http://www.youtube.com/watch?v=B8cXr4U3XHs

--
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it."

404'an hade mycket av det man vill att en bil skall ha. Den var oerhört bekväm, med stora mjuka soffor fram och bak. Relativt rymlig, snygg för sin tid, Pininfarina ritade. Men framförallt, den var extremt underhållsvänlig.

Hela bilen var hopskruvad med massor av skruvar i en del märkliga dimensioner, framförallt olika stigningar, och allt gick relativt enkelt att byta. De stora trumbromsarna på de tidiga årsmodellerna var mycket effektiva och förstördes inte av korrosion som dagens skivbromsar gör.

Den hade en lagom avancerad framvagn med Mc Pharson-ben och mycket lång slaglängd på fjäderbenen. Bakaxeln var stel med ett panhardstag och en V-länk men var lite för tung för att falla kännaren helt på läppen. Den kunde hoppa vilt och råka i självsvängning om man var oförsiktig.

Mycket precis kuggstångsstyrning milsvitt från den säckiga känslan i samtida bilar, exempelvis Amazonens (vars design är snodd rakt av från Alfa Romeos Giulietta).

Kardanaxeln satt i ett rör som tog upp framdrivningskrafterna. Detta gjorde att det gick att isolera hela drivlinan från karossen. Det är därför ljudkomforten är så fin i den franska mellanklassädlingen. Och för att pinjongen inte är en vanlig hypoidväxel, utan ett skruvdrev där det mycket stora kronhjulet är gjort av mässing. Det är därför man ALDRIG får fylla i vanlig Ep eller GP-olja i bakaxeln på en 404. Det skall vara vegetabilisk olja!

Motorn var på 1608 kubik om jag kommer ihåg rätt. Ingen överliggande kamaxel, men högt liggande kedjedriven, men trots det så lyckades fransmännen konstruera en cross-flow-topp. Dvs avgasventilen och insugsventilen satt på varsin sida av cylinderna, med tändstiftet i en ljup brunn i mitten. Det gav fin bränsleekonomi och för epoken och för volymen en kraftig motor.

Karossen då, de rostar ju som f-n. Ja, sen gjorde dom det. Men den 62'a jag hade var helgalvaniserad och vid leverans rostskyddsbehandlad enligt Tectylmetoden. Den bil jag hade lever än och är alltså 47 år!

Och som sagt härliga filmer. Youtube är ett paradis om man gillar att kika på oldtimers.

mvh Sven-Barry - som inte gillar AMS

Oj vad du kommer ihåg! Trivsam och lärorik läsning.

--
I helvete heller!, skrek han inni från kammarn.

var ingen höjdare för oss som växer jordnära. När man skulle lägga i 4:ans rattväxel var det bara att ställa sig upp och sträcka sig i hela sin längd för att få i växelhelvete. Så det är en bil jag helst vill glömma, kanske tacka vare en resa med husvagn t o r Holland. Det var nog då jag bestämde mig för att börja segla istället. Husvagn, brrr, fy f-n, sorry Ljusne!

Min farsa hade en 403på sent 50-tal och den gick väldigt bra, tyst och hade 4:an som ekonomisk överväxel. Rattväxelspak med 4:an framåt nedåt, annars lägen som en 3-vx rattspak. Men något sånt har ni aldrig kört gissar jag. Den hade också friskluftinsläpp via rambalkarna vid fötterna och det var kanske med tanke på heta länder fast det var skönt även en het svensk sommardag. Man petade upp luckan med tåspetsen. Så var det taklucka, radio med Luxemburg och de nyaste poplåtarna.

403:an var även bäddbar med helt nerfällda ryggstöd, vilket passade bra när toårsfästmön skulle skjutsas hem på kvällen. Stanna över natten fick hon inte. Vi stannade en skön stund på en mörk kyrkogårdsparkering istället. Det gick SÅ bra SÅ.

Skoj att se 404:an igen. DEn och 403 var vanliga i Västafrika där jag varit en hel del. Dom gick ofta som streettaxi d v s ett slags frivilliga busslinjer med avgång då bilen var full. Vilket innebär minst 5 pers plus förare och fullt bak och på taket rissäckar, getter med hopbundna ben och kanske en eller ett par pers ovanpå getterna.

Allt som oftast såg jag Peugeoterna på s k verkstad, en bit öppen sandig mark. Inte sällan var det svets på gång, eftersom vägarna är som dom är i Afrika. Fler gropar än hel asfalt.

Peugeotterna såldes det många av eftersom fransoserna var dominerande i W Afrika. Slitstarka bilar var det.

Nu för tiden är det beg japsar som rullar där nere. Många 80-90-tals importerade från Europa. Dom får slita hårt.

cptn G

--
-som vanligt säker på sin sak