Vi har tydligen lite olika tips här, Ulf och jag. Vildsvin i färsen verkar helt OK och det vattnas i munnen. Man tackar. Svartpeppar tycker däremot jag hör till fisk. Rosépeppar liksom rosévin ger mig läbbans rysningar av obehag.

Jag hämtar mitt älgfärsrecept med viss modernisering ur Kajsas kokbok, som skriver om färser så här:

För att en färsrätt ska bli god, måste köttet vara färskt och prima. Bäst är att blanda ett par olika köttsorter samt mala köttet 2-6 ggr.
Vill man dryga ut färsen används skorpbröd, panad eller potatis. Skorpbröd skall stötas riktigt fint och läggas att svälla i grädde, mjölk eller svagdricka minst 1 timme annars får färsen brödsmak.
Panad är oumbärligt i finare färser. Välj vitt smörgåsbröd, skär bort skorpan och dela brödet i bitar. Dessa läggs i kokande mjölk och rörs till grötmassa som passeras eller males, får kallna före användande.
Potatis är ett billigt och bra utgrygningsmedel och har fördela att färsen blir lös. Potatis kan användas rå eller kokt i så fall dagen innan så den är kall och fast. Annars blir färsen kladdig.
En färs ska smaksättas väl och arbetas kraftigt för hand i 15-20 minuter. Maskiner förstör färsen.
Som spädning används med försiktighet grädde, mjölk, vatten eller svagdricka. Tag ej för mycket mjölk ty då blir färsen hård.

• 1 kg älgfärs bestående av minst hälften filé. (+ lite vildsvin alltså)
• grädde, mjölk, vatten eller svagdricka. Öl går bra också.
• havssalt (utan klumpförebyggande gifter E535 -36 ferrocyanider etc skadligt)
• vitpeppar OBS ej svart- eller rosépeppar
• 1-2 gula lökar
• smör i pannan, dock ej så mkt att det rinner ner i ögonen
• stekes som vanliga pannbiffar
• serveras snabbt och hett ur pannan
----------
Till det vill jag lägga att grädde maskerar smaker generellt och bör undvikas om råvarors egna smaker ska fram. Älg är ganska torrt kött så lite ister i färsen är bättre för att få biffarna saftiga.

cptn G
-blev säkert väldigt hungrig nu

--
-som vanligt säker på sin sak