Har just läst färdigt "Europa och Turken" av Ingmar Karlsson, och boken blev efterhand allt mer intressant efter den inledande känslan av förprogrammerat turkkramande.
Klart viktig läsning om man vill få många vinklar på frågan om framtida EU-medlemskap, historiska, politiska, kulturella, religiösa, ekonomiska och så vidare.

Som alltid med böcker i opinionsmässigt heta frågor skall man ha med ett saltkar och en nypa medan man läser och funderar, men i bokens enorma och intressanta mängd sakuppgifter om Turkiet och Europa och om övriga världen sedan århundraden kommer faktiskt en betydligt positivare bild av Turkiet och ett EU-medlemskap fram än vad jag tidigare haft.

Och en del som jag tidigare haft bestämda uppfattningar om, Kurdernas situation, Armenier och folkmordsfrågan, Cypern och dess delning, och flera andra saker, behöver jag nu fundera över igen. Så kan det gå.

Just begreppet folkmord och Armenierna för snart hundra år sedan till exempel tål att fundera över. En del i det internationella samfundet ställer som villkor för ett närmande till EU att den turkiska regeringen går med på att använda detta begrepp.

Vad säger då USA om det där med indianerna...?
Fast det var ju för lite mer än hundra år sedan förstås, alltså överspelat och låt oss nu blicka framåt...

Läsvärd bok.

Håkan