Annorlunda boktips till Pinja
Läser en bok utgiven 2008 med titeln "A most wanted man" och är på sidan 153 av 416.
Har ett par gånger fått tvinga mig att läsa vidare eftersom jag inte vill döma någon ohörd och jag hoppas att det jag stöts av blir motiverat efterhand.
Men redan på de första sidorna dyker Göteborg upp i handlingen, i form av att en grupp på cirka 20 flyktingar instängda i en container kommer till Göteborg på ett fartyg där de varit ombord på nonstopresan från Istanbul. (Cirka 10 dagars resa och det är senvintertid, min anmärkning...)
Fartygets besättning vet om dem och varnar för svenska polisen och att de skall vara tysta, men de blir ändå upptäckta och bokens huvudperson tas till häktet. Denne person har hela kroppen full av märken efter nyss utstånden tortyr med bland annat brännmärken från cigaretter på fotsulorna och piskslagssår och blåmärken överallt osv. Efter en eller några dagar tycks personen fortfarande vara i polishäkte, bokens beskrivning är lite oklar, och han tar sig därifrån genom att gå på toaletten där det finns ett fönster han kryper igenom - och sedan tar han sig in i hamnen med hjälp av någon. Och där går han ombord på samma fartyg och fartyget går till Köpenhamn där han går iland och får tag i en lastbil från Tjetjenien med hjälp av någon annan som hjälper honom och han kommer till Hamburg.
Ungefär där tänkte jag slänga boken ifrån mig, snacka om orimlig historia och dessutom skriven på ett lite märkligt stiliserat sätt - men så var det ju det där med författaren.
John le Carré.
Så jag läser vidare och hoppas något skall balansera denna början, men jag tvivlar. Dessutom är temat terrorism och radikal islamism och det känns inte som att författarens budskap är riktigt tydligt om man säger så - till exempel en chef för en av många underligt definierade grenar inom den tyska säkerhetspolisen har en framtoning och ett språk som får John Wayne och Dirty Harry att framstå som mesiga paragrafryttare.
Så det verkar som att en stor författare är slut.
Vad säger Pinja? Och andra?
Håkan
Annorlunda boktips till Pinja
Jag säger att du antingen läser otroligt snabbt Håkan eller att du avsätter en stor del av din tid till läsning men att du under alla omständigheter verkar ha tillräckligt med ro i själen för att läsa så mycket som du gör.
Grattis.
L
Annorlunda boktips till Pinja
Han har nog talböcker och lyssnar mest när han sover.
Annorlunda boktips till Pinja
Har faktiskt aldrig lyssnat på en talbok, morpheus - och till Nitgubben kan jag tacka och säga att det är både och, jag läser rätt snabbt (fattar fort...) och jag läser nästan alltid när jag inte plankar.
Eller när jag blänger på folk på verkstäder.
Eller när jag flyger, märkligt nog. Har aldrig haft lust att läsa när jag flyger, sitter mest och funderar och småhuttar och på långlinjerna med musik i öronpropparna. De första åren sådana där pneumatiska och det visades bara en film under resan, på en tygskärm längst fram i kupén, och det brukade vara åtta halvtimmesprogram med olika musikstilar att välja mellan.
Idylliskt.
Har förresten aldrig någonsin halat upp jobbet heller för att "använda tiden", jag har alltid sett flygresan och speciellt hemresan efter ett lyckat jobb som min personliga tid att koppla av och ha det bra vilket så gott som alla flygvärdinnor jag någonsin träffat gärna har hjälpt mig med.
Håkan
Annorlunda boktips till Pinja
av Pinja 
, Västerås, söndag, februari 14, 2010, 19:19 (5186 dagar sedan) @ Nitgubben
Ärligt talat Håkan, så tror jag att John Le Carre är en författare som har framtiden bakom sig. Har storhetstid tror jag var kalla kriget. Iofs vet jag inte, för även om jag också älskar att läsa, så har jag på något sätt tappat intresset för denna genre. Det som för mig är lustfyllt med läsning är framför allt att lära sig nya saker, förstå samband mönster och linjer. I samtiden, men också historiskt. Detta gör att jag, liksom du Håkan tror jag, spanar mera i non-fiction hyllorna på flygplatserna, dessa den moderna tidens bibliotek.
Därmed inte sagt att inte skönlitteratur kan ge en de upplevelser jag nämnde. Under hösten gick en följetång i radion som hette "Huset vid Mosken", en fantastisk upplevelse inte minst tack vare det mycket begåvade uppläsningen. Var det måntro någon Plankist som lyssnade? Iaf så var "Huset vid Mosken" ett mycket bra exempel på vad skönlittertur är så bra på.
Denna helg har det inte blitt någon läsning dock, jag har gnott i skidspåret halva dagarna och benen känns som spagetti just nu.
Pinja
Annorlunda boktips till Pinja
Fortsätter med boken och är drygt halvvägs, Pinja, som jag skrev mest av princip och för att ge författaren en chans att få till helhetsintrycket.
Men jag tvivlar starkt, hittills är handlingen stereotyp och med karaktärer som verkar vara karikatyrer av sig själva.
Jag läser periodvis mycket skönlitteratur, periodvis mycket populärvetenskapligt, periodvis mycket samhällsanalytiskt.
Minst två andra skönlitterära författare har jag också övergett av samma orsaker som Pinja och Walter Mitty beskriver, Ludlum för länge sedan och Forsyth efter hans bok The Afghan.
Undrar när jag själv kommer att skriva nåt riktigt dumt...?
Håkan
Avslutande boktips till Pinja
Just läst ut boken och även om den bitvis rent språkligt efterhand blev lite mer lik den tidiga le Carré, och bitvis ur enkel actionmässig synvinkel rätt intressant ihopkommen, så är slutbetyget tyvärr: Dynga.
En Jamesbondliknande historia komplett med groteska psykfall till chefer för olika säkerhetsorgan och agentorganisationer i Tyskland, England, USA osv, där internationell politik framställs som övervakad och manipulerad av dessa individer, naturligtvis är flera av dem kvinnor som antingen är väldigt vackra eller väldigt elaka eller bådadera.
Av någon anledning avstod le Carré från att introducera en vit långhårig katt att ligga i knät på någon, synd för katter är trovärdiga psykfall medan bokens människor framstår som direkt löjliga karikatyrer, vare sig de är agenter eller bankirer eller advokater eller turkiska invandrare eller religiösa fanatiker.
Huvva.
Håkan