och jag började fundera och drömma om kommande seglatser och ställde mig frågan. Till vilken plats skulle jag segla/åka om jag hade gäster som aldrig hade varit ute i vår skärgård? Gav mig själv restriktioner, att vi endast fick besöka en plats, trots att det finns massor och att gästerna är i åldrarna 6- 60 år.

Jag väljer en berömd plats som ortsborna numera kallar ”ön som var ett paradis”. Vi styr mot huvudbryggan, verkar fullt som vanligt och hustrun ber mig vända om, men jag ser två meter ledig plats på bryggan och vänder inte. För ser man så mycket av bryggan kan man knö in en fyra meter bred båt. Inte populärt men när grannbåtarna ser att man bestämt sig hjälper de till. Om det är av vänlighet eller av respekten för ett stort ankare på peken, vet jag inte men det brukar fungera. Hoppas bara nu att jag la ankaret tillräckligt långt ut och inte korsade några linor, vilka brukar vara ett misstag i denna populära och fulla gästhamn. Det gick bra så hustruns nervositet och lite ilskna blickar blir varma och goa när landströmmen är kopplad, den kylda ankardrinken med tilltugg serveras och barnen hoppat iland och sprungit de 50 m till lekplatsen. Deras föräldrar vandrar 100 m till strandrestaurangen för en drink medan vi gamlingar blir kvar i sittbrunnen och njuter av skådespelet inklusive trubadurunderhållningen från krogen. Njuter, för vi är inte på Sandhamn för där är det ”underhållning” till 0300 på morgonen, medan på denna fina ö upphör den ca 2100. Innan middagen, som kan intas på flera ställen, vill jag bada bastu och lyssna på snacket där. Om fantasiska seglatser och andra viktiga saker som är roliga att höra, dvs om andras båtliv och ibland lite skrytsamma strapatser. Det finns så mycket att göra på denna ö för alla åldrar att man alltid vill återkomma flera gånger under sommaren. Men innan godnattdrinken, men efter maten, vandrar vi upp till värdshuset och kollar in hur ungdomar och medelåldern roar sig. Tar en öl och lyssna lite på underhållningen. När mörkret lagt sig, är det läge att gå ner till båten, men innan stannar vi upp för att njuta av utsikten över Mysingen som nu lagt sig till ro. I bakgrunden blinkar, inte Vinga fyr utan radiomasterna i Nacka. Vilken ö jag besökt vet alla i Stockholmområdet men för er andra finns den besjungen av Evert Taube i ”Vals på Mysingen”. Vart tog jag mina gäster och var tar du dina?