...diskuteras livligt på moderatorstyrda Sailguide nu igen.

Ett motordrivet fartyg och en segelbåt kolliderade, varvid segelbåten bröt masten.

Det gäller att hålla sig undan, oavsett om man har rätt till väg eller ej. Själv var jag illa ute härom året när en bogserbåt var nära att dra över mig. Vad tycker ni här på Klotterplanket om den historien? Jag skrev en berättelse på Sailguide och fick en storm av negativa omdömen. Det kom massor av inlägg. Alla ansåg att jag gjorde allting fel. Inte en enda skribent höll på mig.

Och ändå: jag höll huvudet kallt och undvek kollision, trots att jag hade rätt till väg hur man än vänder och vrider på saken. Jag seglade och seglade dessutom för mitt bröd. Bogserbåten gick för maskin och "seglade" dessutom för sitt nöje.

Att segla för sitt bröd
Som pensionär får man ta alla tillfällen i akt att ta små extrajobb, dels för att känna sig nyttig, dels bättra på sin allt sämre ekonomiska situation. Jag skulle gärna ta fler leveransseglingsuppdrag, det bästa extraknäck man kan tänka sig. Annars kan man frakta bröd.

Idag åtog jag mig en leverans från Marstrand till Göteborg. 18 kartonger barkis, 14 kartonger frasiga rundstycken och 8 lådor Hönökaka. Min rymliga segelbåt packades full och jag slörade glatt söderut i måttlig bris. Strax efter Sälö ser jag på långt håll en stor bogserbåt komma forsande i ganska låg fart. Den har inget fartyg på släp. När den kommer närmare noterar jag att det är ganska mycket folk ombord. Den tycks vara ute på en lusttur, förmodligen är det årets firmafest, kanske i form av en fisketur eller dylikt. Här är vida vatten, djupt på en bredd av flera hundra meter på ömse sidor om farleden. Men bogserbåten håller spikrak kurs. Jag seglar för autopilot, och min kurs är också spikrak. Jag kollar bäringen. Oförändrad. Kollar igen, fortfarande oförändrad. Och igen – nu börjar det se kritiskt ut. Bäringen oförändrad. Ser bogserbåtsskepparen mig inte? Är han fullt upptagen med sitt nöje på firmafesten? Själv har jag haft en ansträngande segling och jobbat och slitit med kartonger och lådor. Jag har jobbat hårt för brödfödan och har nu blivit avbruten medan jag dricker mitt kaffe och äter mitt frasiga rundstycke från marstrandsbageriet. Fan ta bogserbåtsskeppar’n! Jag lägger handen på autopilotens arm, färdig att rycka upp den och vräka rorkulten i lä. Men jag tänker inte göra det förrän i sista stund. Det är inte jag som är väjningsskyldig. Nu har jag de väldiga bogvågorna bara några tiotal meter framför mig och det finns knappast någon chans att gå förom bogserbåten. Då signalerar den. En lång mäktig signal och slår full back. På ett ögonblick ligger den stora bogseraren blick stilla. I samma ögonblick har jag gjort en kraftig styrbordsgir och lovar upp längs bogserarens babordssida. Bogserarens skeppare lyfter armarna i luften i en uppgiven gest och jag knackar med pekfingret mot tinningen några gånger och skakar på huvudet. Sedan skiljs våra vägar. Ingen av oss hade varit cool nog att stå på sig. Vi reagerade båda två i exakt samma ögonblick, det absolut sista, för att undvika ombordläggning.

Undrar vem som hade dömts som vållande, om han sänkt mig. Jag kan inte se något enda skäl för bogserbåtsskepparen att inte göra den lilla kurskorrigering på en eller två grader som hade behövts för att gå akter om mig. Han hade då följt sjövägsreglernas krav och hade inte behövt bli lika mycket försinkad som han nu blev i och med att han tvingades slå back och ligga stilla under någon halv minut.

Dessutom finns det en oskriven lag som säger att den som seglar för sitt nöje skall hålla undan för den som seglar för sitt bröd. Inte heller den oskrivna lagen följde han. Vid nästa brödtransport ska jag ha en stor banderoll i storseglet med ordet BRÖD från för till akterlik.