Funderade under min morgonrunda, tyvärr ännu andefattig men i stället kråkdualistisk, på Ljusnes fina berättelse om hur han spelar på ålderdomshem och de gamlas musikval.

Då de riktigt gamla av dessa gamlingar var unga fanns i stort sett ingen annan musik och sång än den i kyrkan, och ända in på femtiotalet var den lilla mängd musik som spelades i radions enda kanal väldigt seriös, åtminstone som vi nu ser det även om de vuxna i min ungdom klagade på att det bara spelades dunka-dunka. Numera är det däremot bara dunka-dunka.

Kyrkan hade också en stark roll i samhället, speciellt på landsbygden, och det sociala trycket var stort att uppföra sig religiöst, och det var först i min egen ungdom som detta tryck på allvar började brytas.
Folks allmänbildning och nivån på naturvetenskaperna var inte heller på långa vägar som i dag, vilket gjorde det svårare att ifrågasätta lärorna i religioner som skapats för tusentals år sedan, av människor med i stort sett noll insikter i det vi nu kallar naturvetenskaper.

Så jag funderade på vad gamlingarna i framtiden kommer att vilja lyssna på, när framtidens Ljusne besöker dem.
Jag tror inte att de ber om psalmer. Men vad? Dunka-dunka?

Håkan