Jag har just lyssnat och sett på Jonas Sjöstedt under hans pressträff i riksdagen där han bekräftar det jag såg som det sannolika inför kommande fredag, V trycker gult och accepterar Stefan Löfven som statsminister.

Han var minst sagt tydlig med att detta är villkorat, och att V kommer att fälla regeringen, om S håller sig till den skrivna överenskommelsen med C och L på några av de mest kontroversiella punkterna och lägger fram sådana förslag i riksdagen under mandatperioden.

Dels har företrädarna för S och C och L sagt att överenskommelsen ligger fast precis som den är skriven, dels säger nu företrädaren för V att samma företrädare för S har givit ett pålitligt löfte att inte följa densamma i alla avseenden och att den där klausulen om att V under hela mandatperioden ska hållas borta från inflytande är definitivt dödad och att V i stället har fått bekräftat motsatsen. Allt detta muntligt, men på frågor från pressen om det finns något skriftligt också blev svaret att "det finns ett papper som ni aldrig kommer att få se."

Jonas Sjöstedt sade vid flera tillfällen att V är vågmästare och kommer att använda sig av den rollen och att S kommer att få leva med ett hundraprocentigt löfte från V att regeringen fälls om inte V ges inflytande.

Det finns ett uttryck att den enda sanna glädjen är skadeglädjen, och med lite av det ser jag nu fram emot hur Annie Lööf och C, och L vid sidan om, kommer att hantera allt detta vid omröstningen på fredag.

Anni Lööf har ständigt varit aggressiv i sin retorik och i det sätt hon med C har agerat, och en av utfästelsena har varit att varken SD eller V skulle få något som helst inflytande, en annan har varit att C aldrig ska bli ett stödhjul till en S-regering.

Förutom en våldsam svekdebatt och en till visshet gränsande sannolikhet för ett starkt minskat väljarstöd för C i valet om fyra år, och ett säkert försvinnande för både Björklund och L, så står också en högersko på spel.

Håkan