Hela frågan om upphovsrätt är fullkomligt vansinnig, och denna attack på Internets frihet är bara ytterligare ett bevis för detta.
Om en person eller företag lägger stora resurser och arbete på att utveckla en teknologisk produk eller liknande så kan de sen söka och eventuellt få patent på det hela.

Patentet varar i 17 futtiga år.

Om någon tar ett kort, kladdar färg på en yta, skriver en bok, artikel eller liknande så gäller upphovsrätten i 70 ÅR! Efter skaparens död! Och rätten ärvs av efterlevande. Så om någon skriver en bok i 20-årsåldern, och dör i 90-årsåldern, så gäller alltså upphovsrätten i 140 år efter det skrevs.

Homo Sapiens framgång som art har ju berott på förmågan att lära och tillämpa saker som andra gjort och kommit på. Trenden med upphovsrättens exploderande giltighetsområde kommer att hämma den fortsatta utvecklingen, och gynnar bara improduktiva sektorer i samhället: journalister, konstnärer och advokater.
Allt medan det enda som möjligen kan rädda Homo Sapiens från en förtida undergång, vetenskap och ingenjörskonst, ignoreras i accelererande takt.
Betänk hur gamla Västgötalagen beskrev påföljderna vid övergrepp mot olika kategorier: Helt straff om man givit sig på en Västgöte. Halvt straff om det gällde en smålänning (ursäkta Rövarn )
Slutklämmen var dock: Lekare ligge ogill! Dvs. Gycklare och annat löst och kringvandrande folk, dåtidens artister och konstnärer (journalister var inte uppfunna ännu i annan form än runstensristare, och deras alster har ju hållit sig ända till vår tid)

Som en sidofundering och som en fortsättning till det Seawolf berättar om och som jag håller med om, undrar jag lite stillsamt om det jag skrivit på planken sedan början detta årtusende kan ärvas av mina tre barn, och om de kan slå mynt av det.

Jag vill ju gärna lämna något med substans efter mig...

Håkan