Heberlein beskriver något som alltid funnits, det nya är att hon gör sak av att det nu är invandrarbarn/nyanlända som djävlas med etniska svenskar.
För mig är det rätt obegripligt att inte föräldrar reagerar på ett bättre sätt. För att inte tala om äldre syskon till de utsatta. Där jag växte upp fanns en del våld av ungefär samma sort som Heberleins etik beskriver. Synd för hennes analys att hon inte har ett historiskt perspektiv.

Vad gäller planhalvor och Jönsson, så är ändå Heberlein närmare anständigheten trots att hon står och balanserar på anständighetens gräns. Liksom andra "moderater" gör.

Jönsson och Angry Foreigner däremot. En helt annan sak. De lirar på samma bedrövliga planhalva, där syftet verkar vara att enbart kasta Sverige i smutsen utan några som helst hämningar. Varför talar de engelska de små liven?

Och, varför länkar du aldrig till Engellau numer?

Mvh Sven-Barry

Det vore bra om du ville ge ett eller två exempel på det som enligt dig alltid funnits, Sven-Barry, i stället för att bara påstå det.
Själv har jag svårt att se att något som är rimligt likt det som beskrivs har förekommit tidigare, och där det till exempel varit stadsdelsbaserade återkommande bråk mellan ungdomar har detta aldrig inkluderat föräldrarnas motsvarande attityder dem emellan annat än med de ofrånkomliga enstaka undantagen.
Så ett par exempel efterfrågas, Sven-Barry.

Det vore också bra om du vill ge något exempel på varför du har den hatiska attityden till Henrik Jönsson. Också i hans fall kommer du endast med påståenden utan minsta försök till exempel. Angående smutskastning, vad är skillnaden mellan att kritisera med exempel på det man kritiserar, och att kritisera utan exempel på varför man gör det? (Notera fällan...)

När han i en del av sina avsnitt talar engelska gissar jag att han vid just de tillfällena vill nå utanför Skandinavien, vad tror du?

Och till sist och också för att visa hur ett sådant här meningsutbyte ska gå till, med svar på frågor och bemötande av påståenden, den nätsida eller blogg som heter Det Goda Samhället och som drivs av Patrik Engellau var bättre förr, som det heter.
Det är ett ganska stort antal skribenter där och en och annan artikel har ett innehåll som är värt att fundera över, men sidan har blivit spretigare i sina teman.
Skulle jag läsa en riktigt engagerande artikel skulle jag länka till den, men allteftersom tiden går är ju responsen här på upa allt mindre.

Och så är det ju det där med kommentarsfälten, inte bara på DGS, där en del i menageriet ändå får upa att framstå som en intellektets och förståndets bastion...

Håkan