Jag skrev härom dagen på facebok till en filosofiskt skolad vän att jag börjar vara mogen för en "Hegeliansk syntes". Dvs socialismen var tesen. Men den var en alldeles för torftig tanke, och ingen tror längre på den. Antitesen var den våg av privatisering av naturliga monopol, new public management mm. som vi har fått uppleva de senaste decennierna. De funkade heller inte, och ingen tror längre på samma sätt på skattesänkningar, avregleringar och privatiseringar. Men i båda fanns det korn av sanning att ta vara på. Därav min önskan om syntesen. Men nu har "klimatet" istället blivit en helt ny "Hegeliansk tes", och vi börjar om från början på liknande felaktiga premisser om hur mänskliga samhällen fungerar. Suck.

Pinja

En djup sympatisuck från mig, Pinja, och med observationen att det sedan socialismens framväxt för långt över hundra år sedan ständigt är dessa med sin människosyn som försöker driva folk framför sig, med än det ena än det andra stridsropet.

Först olika paroller om arbetare i alla länder, och död åt kapitalisterna och revolution osv.
När det efterhand visade sig att det fanns allt färre som såg sig som arbetare, långt mindre revolutionära sådana, behövdes nya paroller.

Som ett märkligt sammanträffande (obs min smiley här), snart efter östblockets sammanbrott och i de geopolitiska konvulsionerna därefter som aldrig dog ut och nu i stället blir allt våldsammare, började migration från Mellanöstern och Nordafrika att ta fart och under nittiotalet också en våg från exjugoslavien.

Tidigare migration hade i stort sett endast varit arbetskraftsorienterad, men nu var det allt fler som inte kom till något, så att säga, utan försökte komma ifrån något.

Och se, alla deppiga kommunister, här fanns ju ett överflöd av förtryckta att ta sig an.
Flyktingar från alla länder, förenen eder!

Och se, också, just under denna tid hade partiet en partiledare som började få vittring på en ännu större grupp av förtryckta, kvinnor.
Och så föddes identitetspolitiken i Sverige.

Det som händer nu sedan ett par år är det ännu för tidigt att analysera annat än övergripande, men att Greta Thunberg har blivit kapad av vänstern är tydligt och att klimatfrågan är den nya revolutionära barrikaden likaså, och återigen ska kapitalismen krossas.

Och ett nytt inslag har blivit tydligt, antisionismen växer på flera håll i samhället.

De gamla vanliga på extremhögerkanten är en marginell del av detta, det kommer alltid att finnas oförbätterliga människor, men också allt fler på vänstersidan och inte minst inom S.

Med ständigt hot från V och Mp om politiska aktioner, och med S med sina egna religiösa kretsar att hantera, får de som säger sig representera förtryckta migranter allt mer inflytande i Sverige, och det är bland dessa representanter antisionismen inte är extrem utan en del av kulturen. SSU i Skåne till exempel.

Dessvärre delas denna syn av en väldigt stor del av vanligt folk bland migranterna, vilket är förståeligt då de aldrig levt i någon annan miljö, och Malmö är ett skräckexempel och en indikation om hur illa det har blivit.

Håkan

Jag tror att vi alla till mans skriver lite grand vad "hjärtat är fullt av" eller vad vi råkat grunna på. Så är det med mig, och så verkar det vara med dig också Håkan. Jag tänkte inte alls på någon migration ovan. Ämnet intresserar mig inte så mycket, mest väl för att utsikterna verkar så usla att vi ska få någon ordning på vare sig invandring eller integration. Ett litet ljus i mörkret är ändå att s partiet nu verkar börja snegla på Danmark.

Pinja