Ett kort svar på din sista fundering, Håkan. För sent.

Jag kommer att tänka på en skämtteckning i Göteborgs-Posten för många år sedan, Excel 319, med de då återkommande karaktärerna Optimissen och Pessimissen, en vit och en svart kattliknande figur.

Optimissen säger sig tro att vi lever i den bästa möjliga världen, Pessimissen svarar att han tror det stämmer.

Jag tror det du säger stämmer...

Håkan
mjau

På högersidan är det endast de på yttersta kanten som har en motsvarande historia att förhålla sig till, och den handlar om ett par årtionden och är sedan länge på sophögen.

Håkan

National-SOCIALISM har kommit att benämnas som en högerrörelse. Innan Hitlers regim på allvar började spåra ur (under andra halvan av 30-talet) så var det en högaktad sak bland flertalet av europeiska socialistiska och socialdemokratiska partier. Hitler ansågs vara en räddare av ett Tyskland i ekonomisk ruin, och hans diktatoriska styre avskräckte Europavänstern lika lite som dess motsvarigheter i kommunistländer. Bland Nazismens största kritiker fanns t.ex. Winston Churchill som definitivt tillhörde högern....
Att klistra högerstämpel på Nazismen var ett av sätten för vänstern att i efterhand ta avstånd.

Njae, Seawolf, under nazismens framväxt var det kommunisterna som var den stora fienden och en hel del av det våld som utspelade sig var mellan dessa och de tidiga varianterna av "stormtrupper" på nazisidan.

Men helt riktigt framställde nazisterna sig som sociala förnyare osv, och en betydligt fredligare variant var hur vårt nuvarande S vid ungefär samma tidsepok bröt sig loss från de svenska kommunisterna och bildade ett icke-revolutionärt parti.
Med en hel del goda resultat som sträckte sig fram till slutet av förra seklet innan det ballade ur.

Medan kommunisterna höll fast vid att endast genom våld kan ett bra samhälle skapas...

Håkan

Jag skulle nog säga att det finns ett antal politiska inriktningar som inte strävar efter ett bra samhälle för alla. Till dessa hör dels libertarianska, dels konservativa ide´riktningar. De förra anser i princip att var och en får stå sitt kast här i livet, de senare att de redan förmögna helst bör förbli så och att uppkomlingar inte ska göra sig besvär.

Klassisk liberalism däremot eftersträvar "det bästa möjliga samhället åt så många som möjligt". Detta är ju släkt med, men inte liktydigt med vänsterns idéer. Vänstern vill ju också i princip alla väl, men man anser sig, till skillnad från liberalismen, ha formeln för hur detta ska gå till. En annan viktig skillnad är tillämpningen. Vänstern vill ju som bekant kommendera fram sin lösning, vid behov med maktmedel eller ren terror, medan klassisk liberalism sätter sin tilltro först och främst till människan själv.

Pinja

Det du inleder med är vad jag syftade på med det jag skrev om begreppet "vi", Pinja, och att det i en del ideologiska läger inte inkluderar alla.

Jag tror inte heller att libertarianer och konservativa är fullt så dogmatiska i verkligheten, det är mest dramatiserade uttryck för att själv säga sig vara bättre än dem.

Håkan