Nu har jag badat bastu en stund. I bastun tänkte jag på det Katerina sade. Det finns nog ändå en sak som jag inte gillar med henne, förövrigt samma som med Jimmy Åkesson. Nämligen talet om vänsterliberala, som motsats till konservativa, dit de själva, åtminstone Jimmy, räknar sig.

Den politiska vänstern har aldrig lyckats åstadkomma något uthålligt eller bestående, däremot mycket eländes elände. Man är alldeles för ovillig att erkänna att människornas egen vilja kan avvika från de egna idéerna om vad som är bra för dom. Konservatismen å sin sida är för mig en återvändsgränd som aldrig lett framåt. Möjligen kan den ha ett visst berättigande under något övergångsskede, men som regel har konservatismen bara slagit vakt om det bestående och dom i samhället som redan har sitt på det torra.

Liberalismen däremot i all sin vaghet och svårgripbarhet, lider i alla fall inte av de ovannämnda bristerna, men brukar sägas eftersträva att så många som möjligt får det så bra som möjligt. Därför känns det väldigt obekvämt när Katerina (och Jimmy) blandar i hop begreppen och pratar om "vänsterliberala". Jag förstår nog att de blivit påverkade av den amerikanska och ursprungsvidriga användningen av ordet liberal. Men det gör det ju inte saken bättre. Liberalism är något annat än det som Katerina (och Jimmy) menar med ordet. Där stöter de bort mig faktiskt.

Pinja

Först städa och sedan bastu medan man lyssnar på ett intressant samtal och funderar, Pinja, mycket rekommendabelt.
Själv har jag de senaste timmarna tittat på några långa dokumentärfilmer från forskningsfartyg i Antarktis med team av olika vetenskapsfolk, mäkta intressant.

Jag håller med dig om att ett begrepp som vänsterliberal är luddigt, och detsamnma gäller enligt mig alla sådana beteckningar hela vägen från extremvänster till extremhöger - de är alla kortfattade etiketter på komplexa och svårdefinierade mänskliga ideér och under var sådan etikett finns det många variationer i hur människor agerar och ser på sig själva.

Jag är klart på högra planhalvan i mina värderingar, för att använda det vanliga bildspråket, och skulle alltså kunna etiketteras som konservativ - men inte så som du definierar konservatism eller konservativa människor.

Jag ser en konservativ människa, och en konservativ regering, som ihopkopplad med begreppet att inte söka efter förändringar för förändringarnas skull, men att samtidigt vara observant på vad som händer och agera därefter.

På den vänstra planhalvan handlar det i stället just om att snabbt förändra både samhällsstrukturer och människors värderingar, tidigare genom revolutioner och senare med S i Sverige genom reformer, och sedan några årtionden med identitetspolitik genom att dela upp människor i allt fler separerade grupper med påstådda särskilda behov.

Sen kan jag säga att det där med att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt inte är en slogan som är unik för liberaler, det är vad alla makthavare och wannabees har sagt i alla tider att de strävar efter.
De nationer som nått längst i detta strävande är utan undantag demokratier och speciellt sådana där de liberala krafterna, även kända för att vara lite obeslutsamma och med å ena sidan och å andra sidan som ständigt tankegods, har haft stort inflytande.

Det här är frågor som kan hålla den här tråden igång hela året om några utöver Pinja och jag bidrager med synpunkter och erfarenheter, låt oss hoppas.

Håkan