Avatar

Navalnyj

av Pinja @, Västerås, tisdag, februari 02, 2021, 23:09 (1151 dagar sedan)

Eftersom jag just nu råkar ha digital prenumeration på Hufudstadsbladet (i Helsingfors) tänkte jag att jag skulle delge Planket vad Anna-lena Laure´n rapporterar. Håll till godo.

*****************************************************************************************

Ingenting kan tydligare visa diktaturens absurditet än rättegången mot Navalnyj

Aleksej Navalnyj gav svar på tal i domstolen: "Såklart var jag inte hemma! Jag var i Tyskland för vård.
ANNA-LENA LAURÉN
2.2.2021 19:32 UPPDATERAD 2.2.2021 20:59 PREMIUM

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Linkedin Dela per e-post
Aleksej Navalnyj döms till 3,5 år i fängelse. I praktiken blir det 2 år och 8 månader, eftersom en tidigare husarrest dras av. Navalnyj lämnar ändå rättegången som en segrare. Från sin glasbur demonstrerade han effektivt inkompetensen och lögnaktigheten i Putinregimens rättssystem. Navalnyj höll huvudet högt – åklagaren tittade ner i bordet och mumlade.

Morgonen är iskall, solig och vacker. Utanför tingsrätten i Moskva patrullerar tungt utrustade kravallpoliser längs glittrande snödrivor. Längs hela gatan har man ställt upp tiotals mobila häkten, avtozak. Järngrindar står uppställda överallt, trafiken är avstängd och de enda som släpps i närheten av byggnaden är journalister.

Av säkerhetspådraget att döma är det en maffiaboss som ska dömas. Men brottet gäller en banal förskingringsdom, och inför skranket står oppositionsledaren Aleksej Navalnyj.

Journalisterna släpps in i omgångar. Först knuffas vi ihop i en tät skock, därefter uppmanas vi att ta ett steg bakåt upp på trottoaren för att inte störa den obefintliga trafiken. Myndigheterna får hjälp av inrikesministeriets specialskolande kravallpoliser OMON, som krokar arm med varandra och rutinmässigt skyfflar upp oss på trottoaren.

– Här kör ju inga bilar, ni har stängt av vägen. Varför får vi inte stå på den? får jag fram medan jag kippar efter luft, inklämd mellan skocken av kolleger och bröstplattan på en OMON-soldat.


Säkerhetspådraget var massivt då tungt utrustade polisstyrkor sattes in. BILD: OKSANA JUSJKO
Aleksej Navalnyj ska i dag dömas för att han enligt fängelsemyndigheterna har brutit mot reglerna för sin villkorliga fängelsedom. År 2014 dömdes han till 3,5 år villkorligt fängelse för att ha förskingrat pengar som tillhörde Yves Rocher i samarbete med sin bror Oleg Navalnyj. Han måste därefter regelbundet anmäla sig till fängelsemyndigheterna och tala om var han är.

Yves Rocher säger att de inte har blivit lurade på några pengar. Europadomstolen underkände domen som orimlig och grundlös år 2017. Men det påverkar inte de ryska rättsmyndigheterna.

I slutet av augusti förgiftades Aleksej Navalnyj och fördes i koma till Berlin för vård. När han efter att ha genomgått rehabilitering återvände till Moskva den 17 januari greps han omedelbart av polisen. Fängelsemyndigheterna anklagar honom för att ha underlåtit att anmäla sig – trots att han legat i koma.

Antalet journalister som bevakar rättegången är så stort att alla inte får plats i rättssalen. Vi väntar i hallen utanför. I ett hörn sitter Navalnyjs fru Julia Navalnaja tillsammans med advokaten Olga Michailova. Hon vill inte ge några intervjuer.

– Det här är inte rätt tid. Ni får återkomma, säger Navalnaja hövligt men entydigt.


Julia Navalnaja på väg in i rättssalen. BILD: OKSANA JUSJKO
När släktingarna ropas in i salen viker folksamlingen omedelbart undan för att låta henne passera. Navalnaja vandrar in i salen med högburet huvud och smällande klackar.

Inne i rättssalen försöker jag få sin på Navalnyj från min plats på nästsista bänkraden. Plötsligt ljuder hans röst i rummet:

– Julia, de visade dig på tv i fängelset och sade att du stör den allmänna ordningen. En stygg flicka, jag är stolt över dig!

Längst bort i hörnet i sin glasbur, det så kallade akvariet, står Navalnyj. Avslappnad och med händerna i fickorna.

Rättegången blir kort sagt en fars. Fängelsemyndigheternas representant, kapten Aleksandr Jarmolin, försöker med hjälp av åklagaren Jekaterina Frolova bevisa att de inte hade en aning om var Navalnyj befann sig, samtidigt som hela världen i realtid följde hans tillstånd i Berlin.

Till sist tappar Navalnyj humöret.

– Ni hade fått alla dokument om att jag fick sjukvård. Ni hade adresser, telefonnummer. Ni säger att ni kom hem till mig och jag var inte hemma. Såklart inte! Jag var i Tyskland för vård. Vad mer borde jag ha gjort?

– Ni borde personligen ha infunnit er hos oss, svarar Jarmolin.

– KOMA! Jag låg i koma! utropar Navalnyj. Från pressläktaren skrattas det högt.

Navalnyjs advokater talar i mikrofonen, högt och tydligt. Kapten Jarmolin ser ner i bordet och mumlar formaliteter bakom sitt munskydd. Ofta glömmer han att skruva på mikrofonen.

Efter pausen håller Navalnyj sitt försvarstal. Precis som väntat är han i sitt esse.

– Jag står här på grund av hat och rädsla hos en person, som bor i en bunker. Han gav order om att döda mig, jag överlevde och nu är han dödligt sårad. En liten tjänsteman som blev president av en slump och som aldrig har deltagit i debatter eller val. Han försöker göra sig till en stor geopolitiker, men till historien kommer han att gå som en förgiftare. Ryska historien har Aleksandr befriaren och Jaroslav den vise, nu har vi även Vladimir kalsongförgiftaren, sade Navalnyj.

Domaren avbröt honom flera gånger och bad honom sluta "dra in politik". Men Navalnyj fortsatte obekymrat.

Innan domen kom ritar han ett hjärta i glaset åt sin fru Julia.

Nu är han alltså fängslad i två år och åtta månader. Men Navalnyj kommer genast att överklaga.

Pinja

Avatar

Navalnyj

av S-B A-son ⌂ @, Västkusten något söder om Gbg, onsdag, februari 03, 2021, 10:46 (1150 dagar sedan) @ Pinja

Eftersom jag just nu råkar ha digital prenumeration på Hufudstadsbladet (i Helsingfors) tänkte jag att jag skulle delge Planket vad Anna-lena Laure´n rapporterar. Håll till godo.

*****************************************************************************************

Ingenting kan tydligare visa diktaturens absurditet än rättegången mot Navalnyj

Aleksej Navalnyj gav svar på tal i domstolen: "Såklart var jag inte hemma! Jag var i Tyskland för vård.
ANNA-LENA LAURÉN
2.2.2021 19:32 UPPDATERAD 2.2.2021 20:59 PREMIUM

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Linkedin Dela per e-post
Aleksej Navalnyj döms till 3,5 år i fängelse. I praktiken blir det 2 år och 8 månader, eftersom en tidigare husarrest dras av. Navalnyj lämnar ändå rättegången som en segrare. Från sin glasbur demonstrerade han effektivt inkompetensen och lögnaktigheten i Putinregimens rättssystem. Navalnyj höll huvudet högt – åklagaren tittade ner i bordet och mumlade.

Morgonen är iskall, solig och vacker. Utanför tingsrätten i Moskva patrullerar tungt utrustade kravallpoliser längs glittrande snödrivor. Längs hela gatan har man ställt upp tiotals mobila häkten, avtozak. Järngrindar står uppställda överallt, trafiken är avstängd och de enda som släpps i närheten av byggnaden är journalister.

Av säkerhetspådraget att döma är det en maffiaboss som ska dömas. Men brottet gäller en banal förskingringsdom, och inför skranket står oppositionsledaren Aleksej Navalnyj.

Journalisterna släpps in i omgångar. Först knuffas vi ihop i en tät skock, därefter uppmanas vi att ta ett steg bakåt upp på trottoaren för att inte störa den obefintliga trafiken. Myndigheterna får hjälp av inrikesministeriets specialskolande kravallpoliser OMON, som krokar arm med varandra och rutinmässigt skyfflar upp oss på trottoaren.

– Här kör ju inga bilar, ni har stängt av vägen. Varför får vi inte stå på den? får jag fram medan jag kippar efter luft, inklämd mellan skocken av kolleger och bröstplattan på en OMON-soldat.


Säkerhetspådraget var massivt då tungt utrustade polisstyrkor sattes in. BILD: OKSANA JUSJKO
Aleksej Navalnyj ska i dag dömas för att han enligt fängelsemyndigheterna har brutit mot reglerna för sin villkorliga fängelsedom. År 2014 dömdes han till 3,5 år villkorligt fängelse för att ha förskingrat pengar som tillhörde Yves Rocher i samarbete med sin bror Oleg Navalnyj. Han måste därefter regelbundet anmäla sig till fängelsemyndigheterna och tala om var han är.

Yves Rocher säger att de inte har blivit lurade på några pengar. Europadomstolen underkände domen som orimlig och grundlös år 2017. Men det påverkar inte de ryska rättsmyndigheterna.

I slutet av augusti förgiftades Aleksej Navalnyj och fördes i koma till Berlin för vård. När han efter att ha genomgått rehabilitering återvände till Moskva den 17 januari greps han omedelbart av polisen. Fängelsemyndigheterna anklagar honom för att ha underlåtit att anmäla sig – trots att han legat i koma.

Antalet journalister som bevakar rättegången är så stort att alla inte får plats i rättssalen. Vi väntar i hallen utanför. I ett hörn sitter Navalnyjs fru Julia Navalnaja tillsammans med advokaten Olga Michailova. Hon vill inte ge några intervjuer.

– Det här är inte rätt tid. Ni får återkomma, säger Navalnaja hövligt men entydigt.


Julia Navalnaja på väg in i rättssalen. BILD: OKSANA JUSJKO
När släktingarna ropas in i salen viker folksamlingen omedelbart undan för att låta henne passera. Navalnaja vandrar in i salen med högburet huvud och smällande klackar.

Inne i rättssalen försöker jag få sin på Navalnyj från min plats på nästsista bänkraden. Plötsligt ljuder hans röst i rummet:

– Julia, de visade dig på tv i fängelset och sade att du stör den allmänna ordningen. En stygg flicka, jag är stolt över dig!

Längst bort i hörnet i sin glasbur, det så kallade akvariet, står Navalnyj. Avslappnad och med händerna i fickorna.

Rättegången blir kort sagt en fars. Fängelsemyndigheternas representant, kapten Aleksandr Jarmolin, försöker med hjälp av åklagaren Jekaterina Frolova bevisa att de inte hade en aning om var Navalnyj befann sig, samtidigt som hela världen i realtid följde hans tillstånd i Berlin.

Till sist tappar Navalnyj humöret.

– Ni hade fått alla dokument om att jag fick sjukvård. Ni hade adresser, telefonnummer. Ni säger att ni kom hem till mig och jag var inte hemma. Såklart inte! Jag var i Tyskland för vård. Vad mer borde jag ha gjort?

– Ni borde personligen ha infunnit er hos oss, svarar Jarmolin.

– KOMA! Jag låg i koma! utropar Navalnyj. Från pressläktaren skrattas det högt.

Navalnyjs advokater talar i mikrofonen, högt och tydligt. Kapten Jarmolin ser ner i bordet och mumlar formaliteter bakom sitt munskydd. Ofta glömmer han att skruva på mikrofonen.

Efter pausen håller Navalnyj sitt försvarstal. Precis som väntat är han i sitt esse.

– Jag står här på grund av hat och rädsla hos en person, som bor i en bunker. Han gav order om att döda mig, jag överlevde och nu är han dödligt sårad. En liten tjänsteman som blev president av en slump och som aldrig har deltagit i debatter eller val. Han försöker göra sig till en stor geopolitiker, men till historien kommer han att gå som en förgiftare. Ryska historien har Aleksandr befriaren och Jaroslav den vise, nu har vi även Vladimir kalsongförgiftaren, sade Navalnyj.

Domaren avbröt honom flera gånger och bad honom sluta "dra in politik". Men Navalnyj fortsatte obekymrat.

Innan domen kom ritar han ett hjärta i glaset åt sin fru Julia.

Nu är han alltså fängslad i två år och åtta månader. Men Navalnyj kommer genast att överklaga.

Pinja

"Vladimir kalsongförgiftaren". Lysande beskrivet av honom.

Mvh Sven-Barry

--
アルバム「ヴェイパー・ドローイングス」から 
póg mo thóin
sǝǝɹʇ ǝɥʇ uI ʇsol ʇoƃ 'ʇsǝɹoɟ ǝɥʇ puIɟ oʇ ǝɯɐɔ ǝʍ
ǝƃɐd ɹnoʎ oʇuo sIɥʇ ǝʇsɐd puɐ ʎdoɔ 'sʎɐs sɥIʇ ʇɐɥʍ ʇno ǝɹnƃIɟ oʇ ɥƃnouǝ ʇɹɐɯs ǝɹɐ noʎ ɟI
ผลการค้นหาคลิปวีดีโอเกี่ยวกับ
नया साल मुबारक हो

Avatar

Navalnyj

av Håkan, Göteborg, onsdag, februari 03, 2021, 12:54 (1150 dagar sedan) @ Pinja

Tack för artikeln, Pinja, och jag har alltid läst det Anna-Lena Laurén skriver med stor behållning - hon var flera år gästskribent på Göteborgs-Posten.

Det mesta hade jag läst på andra håll tidigare, till exempel öknamnet på Putin, men interiörerna från rättssalen var nya och intressanta.

Men vare sig artiklar, internationella fördömanden eller öknamn kommer att göra någon skillnad.

Rysslands regim är en förtryckarregim både internt och externt och argument fungerar inte, endast maktmedel, och ingen regim eller union i väst kommer att riskera något för en enskild människas skull.

Jämför hur Sverige har agerat angående svenska medborgare i Kina och Eritrea.

Håkan

Avatar

Navalnyj

av Pinja @, Västerås, onsdag, februari 03, 2021, 13:39 (1150 dagar sedan) @ Håkan

Medan jag har kvar HBL, här kommer lite mer av samma slag. Jag gillar ju också Anna-Lena, är tom lite stolt över henne.

******************************************************************************

Navalnyj sticker in huvudet i lejonkulan och drar lejonet i morrhåren”

Den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj på en parkbänk i Berlin. Fotot är taget i september i fjol under tiden i Tyskland där han återhämtade sig från förgiftningsförsöket med nervgiftet novitjok. BILD: HANDOUT/LEHTIKUVA-AFP
PERSONPORTRÄTT Anna-Lena Laurén PREMIUM

3.2.2021 05:58 Uppdaterad 3.2.2021 08:57
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Linkedin Dela per e-post
Det är inte svårt att förstå varför så många älskar den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj. Däremot är det ibland svårt att förstå vad han egentligen står för, förutom att han vill se Putin avgå. Navalnyj är både liberal och nationalist. Han är ibland populistisk, ibland en politiker som vågar gå emot strömmen. HBL:s Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén försöker förstå vem Navalnyj är.

Jag står med ett svettigt munskydd för ansiktet i en folksamling på flygplatsen Vnukovo och vet att en sak är säker: I dag kommer jag inte att möta Navalnyj.

Enligt tidtabellen ska planet anlända till Vnukovo. Men det finns inte en chans att de ryska myndigheterna låter honom landa här. Eftersom det handlar om just Aleksej Navalnyj. Ett namn som Vladimir Putin aldrig vill uttala, men som har orsakat honom mer huvudvärk än en enda enskild motståndare.

Det är alltid samma sak när Navalnyj ska uppträda eller anlända någonstans. Myndigheterna försöker stoppa honom på olika sätt. Han drar dem vid näsan – ofelbart. Det är som att se samma scen spelas upp gång på gång på en teaterestrad, och den är aldrig till Kremls fördel. Inte att undra på att myndigheterna är så nervösa.

En rysk kompis till mig är övertygad om att det inom Putins inre krets måste finnas någon hemlig allierad till Navalnyj. Det kan inte, säger han, finnas någon annan förklaring till att Kreml gång på gång skjuter sig själva i foten.

En mer sannolik förklaring är att Kreml helt enkelt inte vet vad de ska göra. De har inte har stött på någon som Navalnyj tidigare – en person som inte går att tysta, inte stoppa, inte ens att förgifta. Vad man än gör studsar han tillbaka som gubben ur lådan.


Alexej Navalnyj tillkännagav i en intervju för nyhetsbyrån AFP den 17 januari i år att han tänker återvända till Moskva. BILD: MLADEN ANTONOV/LEHTIKUVA-AFP
Man fängslar hans bror. Man kastar antiseptisk vätska i hans ansikte och förstör synen på hans högra öga. Man förföljer hans barn på vägen till skolan. Till sist dränker man hans kalsonger i nervgiftet novitjok. Men varje gång studsar han tillbaka, som den ryska rundbottnade dockan nevaljasjka. Man kan fälla henne, tappa henne i golvet – och ofelbart ställer hon sig upp och står.

Navalnyj överlevde ett försök att mörda honom med det förbjudna nervgiftet novitjok i slutet av augusti 2020. Därefter avslöjar han vem det var som förgiftade honom (den ryska säkerhetstjänsten FSB), återvänder till Ryssland och låter sig fängslas. Bara för att från fängelset släppa ett avslöjande om att Putin äger en miljardvilla vid Svarta havet med ett eget så kallat aquadisko (diskotek i en inomhuspool), kasino, kyrka och underjordisk hockeyring.

Att den ryska presidenten förnekar alltsammans gör inte saken bättre för Kreml. Det gör den värre. Navalnyj tvingar Putin att ta ställning till detta pinsamma avslöjande. Det är han som har kommandot, inte Putin.

Filmen har vid det här laget visats över 106 miljoner gånger på Youtube. Putins gamla judokamrat, Arkadij Rotenberg, har gått ut och sagt att det är han som äger palatset och att det ska bli ett hotell. Samtidigt har Kremllojala medier släppts in i fastigheten och filmat inslag som visar nakna väggar och högar med betongsäckar. Enligt Navalnyj beror ombygget på att huset har haft stora mögelproblem.

"Han är inte normal"
– Han nöjer sig inte med att sticka in huvudet i lejonkulan. Han drar dessutom lejonet i morrhåren. Är han en normal människa?

Abbas Galljamov, politisk konsult och före detta talskrivare för Kreml, svarar själv på sin retoriska fråga.

– Navalnyj är inte normal. Han är en politisk cyborg.

Den ryska författaren Boris Akunin skrev redan 2012 att han studerade Navalnyj på samma sätt som professor Preobrazjenskij studerar hunden Sjarik i Bulgakovs En hunds hjärta.

– Jag studerade noggrant denna unga politiker, som om han vore Bulgakovs Sjarik, och tänkte: Den här personen måste jag reda ut, skrev Akunin på sin blogg.


Polisen tar hårdhänt hand om en av demonstranterna i Omsk. Demonstrationer har ordnats på många håll i Ryssland efter att Navalnyj fängslades av polis vid återvändandet till Moskva. BILD: TT-AP
Det är bara på ytan han är som alla andra. I själva verket är Navalnyj politiker.
Sjarik är en hund som förvandlas till människa efter att professor Preobrazjenskij har opererat in en mänsklig hypofys och testiklar på honom. Akunin är inte den enda i Ryssland som famlar efter metaforer, något utöver det vanliga, när det gäller att beskriva Navalnyj. Den ryska bästsäljarförfattaren Michail Zygar kallar Navalnyj för utomjording i sin bok Männen i Kreml.

– Vid en första anblick kan han se ut som en vanlig människa, och det är lätt att tro att han verkligen är det: Han går på gatorna som alla andra, åker tunnelbana och går i affärer och gör allt som vanligt folk gör och som höga ryska statstjänstemän aldrig gör. Men det är bara på ytan han är som alla andra. I själva verket är Navalnyj politiker. Och nästan allt han gör, gör han med beräkning, skrev Zygar år 2015.

Alla bedömare är överens: Navalnyj är ett unikum. Samtidigt är hans stora trumf att han uppfattas som så enkel att förstå av sina anhängare.

– Ne vrat i ne vorovat. Inte ljuga, inte stjäla. Kan det sägas enklare? undrar den legendariska polska dissidenten Adam Michnik. Han känner Navalnyj personligen, de har gett ut en bok tillsammans.

När jag själv som journalist har haft att göra med Navalnyj har jag mest stött på besvär. Navanyj är inte en person som behöver journalister. Han har för länge sedan förstått hur han ska få ut sitt budskap på exakt det sätt han själv vill, via sina egna plattformar. Sin Youtubekanal, sin blogg, Twitter och Instagram.

Glad stabschef
Tillbaka till trängseln på Vnukovo. Plötsligt dyker ett bekant ansikte upp i folkskocken – Irina Fatianova, Navalnyjs stabschef i S:t Petersburg. Rödögd och rufsig i håret, men strålande lycklig. Hon har beställt tre olika tågbiljetter för att villa bort polisen och kunna ta sig från S:t Petersburg till Moskva.

Nu är hon dödstrött och på mycket gott humör.

– Det känns helt otroligt att få vara här. Det är ett så speciellt tillfälle. Att få vara med när Aleksej kommer hem.

Fatianova har aldrig ens träffat Navalnyj. Hon anställdes av hans närmaste partner Leonid Volkov, efter att ha blivit utvald i stenhård konkurrens. Många av dem som jobbar för Navalnyj är beredda att offra inte bara sin personliga bekvämlighet, utan även sin frihet. När den här texten skrivs sitter Fatianova i fängelse sex dygn för att ha organiserat en olaglig demonstration i solidaritet med den fängslade Navalnyj den 23 januari.

Navalnyj är en person som drar till sig förmågor, kreativa människor som är villiga att ge allt för honom. En av dem är Rysslands främsta informationsanalytiker, Georgij Alburov. Han står bakom bägge av Navalnyjs största avslöjanden: först Dmitrij Medvedevs lyxegendomar utanför Kursk, nu miljardpalatset som enligt teamets efterforskningar är byggt av nära vänner till Putin.

Men vem är han?
Frågan som alla i väst ställer sig är emellertid: Vem är egentligen Navalnyj? Varför tar han inte avstånd från en gammal video där han jämför kaukasiska invandrare med skadeinsekter? Varför deltog han varje år i nationalistmarschen Russkij marsj, "Ryska marschen", mellan 2007 och 2011? Varför kräver han att varje rysk medborgare ska ha rätt att bära vapen? Varför anser han att den ryskortodoxa tron ska betraktas som Rysslands huvudsakliga religion och ryskortodoxa kyrkan ha en särskild ställning?

Jag har själv sett Navalnyj stå på scen med knuten näve och skandera "Ära till Ryssland". Det var år 2011, då han sista gången deltog i "Ryska marschen". Sedan dess har han inte deltagit. Hans huvudsakliga budskap är inte längre invandring utan kampen mot korruption. Men i dialogen med Boris Akunin 2015 håller han fast vid rätten att bära vapen, och han säger att det är naturligt att vilja att Ryssland ska bli större.

Den polska dissidenten Adam Michnik, en av grundarna till Solidaritet, umgicks med Aleksej Navalnyj i tre dagar 2015. Resultatet av deras dialog blev boken Michnik. Navalnyj. Dialoger. I en intervju för oberoende Dozjd säger Michnik att människor som Navalnyj gör honom till optimist när det gäller Ryssland.


Alexej Navalnyj talar till medierepresentanter utanför sitt kontor i Moskva. Bilden är tagen i december 2019. BILD: ALEXANDER ZEMLIANICHENKO/TT-AP
Jeltsin kunde gå in i en folksamling och säga: ”Ryssar! Jag är en av er, jag förstår er!” Det kan Navalnyj också göra. Han är ryskortodox, men han är ingen fundamentalist.
– I Aleksej ser jag det underbara Ryssland jag förälskade mig i för många år sedan: Andrej Sacharovs och Vladimir Bukovskijs Ryssland. Modiga ryssar som var hoppets symbol. Jag tror på att Ryssland kan vara tolerant, fritt och europeiskt. Och Navalnyj är en ikon för detta Ryssland, säger Michnik till Dozjd.

– Folk litar på honom. På samma sätt som Jeltsin känner Navalnyj det ryska samhället. Jeltsin förstod skillnaden mellan folket och intelligentian. Han kunde gå in i en folksamling och säga: "Ryssar! Jag är en av er, jag förstår er!" Det kan Navalnyj också göra. Han är ryskortodox, men han är ingen fundamentalist, säger Michnik till HBL.

Navalnyj är i själva verket flera olika saker på en gång. Dels är han en liberal, västorienterad, modern politiker som betraktar Nato som en allierad, inte som en fiende. Dels en klassisk imperialist som vill att Ryssland ska vara stort och mäktigt. Han skulle till exempel inte återlämna Krim till Ukraina om han blev president.

– Ska Krim behandlas som en korvsmörgås, som man kan återlämna hur man vill? Det tycker inte jag, sade han i en intervju i Echo Moskvy 2014.

Navalnyj har dock senare sagt att annekteringen i Krim var olaglig. Hans förslag är att befolkningen ska få säga sitt i en ny folkomröstning.

Skyltar inte med sin tro
Navalnyj är troende ryskortodox, och han följer den ortodoxa fastan. Han fick sin religiösa väckelse vid 25 års ålder då han blev förälder – fram till dess var han ateist. I motsats till Putin skyltar han dock aldrig med sin tro.

– Jag borde veta mer om min tro, och jag jobbar på det. Men jag ser inte att min religion skulle kunna bli ett politiskt kapital. Det skulle bara se komiskt ut. Min tro är vad den är. Men vi ska inte hymla: Rysslands religion är den rysk-ortodoxa kristendomen. Samtidigt får inga andra religioner, eller ateismen, diskrimineras, skriver han till Boris Akunin 2015.

Det är svårt att göra Navalnyj till en rasist. Hans tidigare uttalanden om skadeinsekter har han aldrig tagit avstånd ifrån, men ingenting i den politik han för i dag bygger på rasism eller homofobi. Han är en av ytterst få ryska politiker som stöder Black lives matter-rörelsen. Navalnyj anser att homosexuella bör få registrera sitt förhållande och vill avskaffa lagen som förbjuder så kallad gaypropaganda.

Mandela är idolen
Hans politiska idol är Nelson Mandela, som i motsats till honom själv var en politiker som kunde förena olika grupper. Navalnyj har också sagt att världens bästa politiker var Jesus Kristus.

På ett för ryska politiker ovanligt sätt stöder han öppet Greta Thunberg – han tillägnade henne en hel sändning på sin Youtubekanal 2019. Där förklarar han dels att hon är en självständig aktivist och inget så kallat pr-projekt, vilket är en vanlig uppfattning i Ryssland. Dels berör han ett tabu: synen på människor med funktionsvariationer. I Ryssland är det fortfarande vanligt att öppet se ner på personer med diagnoser.

– Det mest skamliga med diskussionen om Greta i Ryssland är att folk säger att man inte behöver lyssna på någon som har autism, säger Navalnyj.

Det är ett uttalande som får mig att haja till. På vissa plan har Navalnyj en traditionell rysk syn, på andra är han häpnadsväckande modern.

"Lätt att förstå"
Enligt den ryska analytikern Denis Vagner-Kuznetsov är Navalnyj i själva verket lätt att förstå. På samma sätt som demokratikämparna i Ukraina och flera andra östeuropeiska länder förenar Navalnyj en liberal, proeuropeisk ideologi med nationalism i form av en nationell självmedvetenhet.

– Hos oss vågar liberaler inte gå i närheten av nationalismen, det har betraktats som oanständigt. Samtidigt genomförde Östeuropa liberala moderniseringar lutande sig tillbaka på en mäktig nationalistisk anda. Navalnyj balanserar mellan nationalister och liberaler, skriver Vagner-Kuznetsov i sin blogg.

Han är modern och samtidigt imperialistisk. Och det kan inte vara på något annat sätt. Navalnyj är en del av vad Ryssland är.
Den ryska statsvetaren Dmitrij Oresjkin säger till HBL att Navalnyj kan bli en bra president för Ryssland om tio år.

– Gud förbjude att han blir president nu! Han skulle snabbt bli auktoritär, organisera om allt, inte lyssna på någon. Om tio år har han hunnit mogna. Det är inte alls konstigt att folk gillar honom – han är smart och modig, har en fantastisk fru, han väcker sympatier. Han är modern och samtidigt imperialistisk. Och det kan inte vara på något annat sätt. Ryssland knuffades i riktning mot Asien av Lenin och Stalin under större delen av 1900-talet, det var först på 1990-talet som vi tog ett steg tillbaka mot Europa. Navalnyj är en del av vad Ryssland är.

Anna-Lena Laurén Medarbetare i Ryssland

Avatar

Navalnyj

av Pinja @, Västerås, onsdag, februari 03, 2021, 13:45 (1150 dagar sedan) @ Pinja

PS. HBL har också en artikel om Anna-Lena själv i dagens tidning.

Pinja

*************************************************************************************

[image]

Anna-Lena Laurén är otålig men inte rädd – "Jag är ointressant för Kreml"

Anna-Lena Laurén anser att Putins historia delvis är över. En orsak till att han är kvar är hans privilegier och rikedom. BILD: HBL-ARKIV
ANNIKA HÄLLSTEN
3.2.2021 08:30 UPPDATERAD 3.2.2021 10:59 PREMIUM

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Linkedin Dela per e-post
Efter femton år i Ryssland börjar tålamodet tryta för Anna-Lena Laurén. – Förr hade jag ett större tålamod med Putinregimens relativiseringar och förringanden men nu orkar jag inte längre höra det, säger HBL:s Rysslandskorrespondent.

En andfådd Anna-Lena Laurén svarar i telefonen när jag ringer. Hon har lämnat hemmet i Sankt Petersburg och är på språng i den forna hemstaden Moskva. Tusen arrangemang i samband med rättegången mot Aleksej Navalnyj håller henne jäktad.

– Det är ett enda såsande med ackrediteringarna. Myndigheterna vill inte ha utländska journalister på plats i rättssalen, konstaterar Laurén.

Aleksej Navalnyj är en av de modiga ryssar som Anna-Lena Laurén lyfter fram i sin nya bok Sammetsdiktaturen. Men de flesta av de orädda som porträtteras är vanliga ryssar som vågar trotsa myndigheterna, trots risken för hårda straff. De som motsätter sig en planerad soptipp i nordvästra Ryssland hör till dem. För makthavarna i Moskva kom det hårdnackade motståndet från människor som älskade sina hemtrakter som en oangenäm överraskning.

"Det ligger något djupt avslöjande i att man vill lösa sitt eget avfallsproblem genom att dumpa det på andras svampställen. En sådan idé är bara möjlig om man uppfattar sina landsmän i provinsen som en passiv, outbildad skock, van vid att behandlas som en slagpåse", skriver Anna-Lena Laurén.

Ryssland är ett underbart land med gammal kultur, högklassig litteratur, god mat. Kreml klagar över att grannländerna vill ansluta sig till EU och Nato. Varför kan man inte i stället agera så att grannländerna frivilligt vill alliera sig med en?
I sin kritik av president Vladimir Putin, hans regering och alla korrumperade tjänstemän är Anna-Lena Laurén inte nådig. Rösten skälver av ilska när hon berättar om polisernas brutalitet under protesterna mot fängslandet av Navalnyj.

– Fredliga demonstranter blir nedslagna och utsatta för elchocker. Sedan försvarar man sig med att jämföra franska polisens beteende under gula västarnas protester. Men i Frankrike agerade polisen mot aggressiva demonstranter, i Ryssland slog man ner fridsamma demonstranter.

– Jag har noll tålamod med relativiseringar.

Är du själv rädd för repressalier?
– Nej, jag är varken modig eller rädd. Jag är ointressant för Kreml och det värsta som kan hända mig är att jag får mitt visum indraget och blir utslängd ur landet, vilket jag verkligen inte vill. Ryska journalister som avslöjar korruption är modiga.

Ett underbart land
Flera gånger under intervjun återkommer Anna-Lena Laurén till att hon älskar Ryssland trots att hon numera betraktar landet med mera svärta än då hon var nyinflyttad.

– Ryssland är ett underbart land med gammal kultur, högklassig litteratur, god mat. Kreml klagar över att grannländerna vill ansluta sig till EU och Nato. Varför kan man inte i stället agera så att grannländerna frivilligt vill alliera sig med en? Använda soft power, den ryska litteratur- och musikskatten.

Hur rysk har du blivit?
– Jag kan inte bli rysk eftersom min uppgift som korrespondent är att se på Ryssland med finländska ögon. Men visst har jag förändrats.

Ryssarna är ett litterärt folk och man accepteras som en romankaraktär. Alla får ta ut svängarna.
– Jag har blivit handgripligare och kan försvara mig mot oönskade attacker. Och jag har lärt mig att konflikter inte är farliga. Här kan man utkämpa stora bråk och vara vänner nästa dag. Man kan också få känsloutbrott som hejdlös gråt, utan att någon tycker att det är konstigt.

– Ryssarna är ett litterärt folk och man accepteras som en romankaraktär. Alla får ta ut svängarna.

Fåniga feminister
Sedan drygt ett år bor Anna-Lena Laurén och hennes dotter Sissel i Sankt Petersburg. Anekdoterna från den ryska vardagen är ibland dråpliga.

Varje morgon tar mor och dotter bussen till skolan. Oftast har de med sig pudeln Sotis men en dag har hunden fått stanna hemma vilket den observanta bussvärdinnan omedelbart reagerar på. "En hund behöver sin familj", deklarerar värdinnan. Nästa dag, när hunden är med, blir en dam i minkpäls intresserad av både hunden och Sissel. "Sköter du dig i skolan?" frågar damen förmanande.

Anna-Lena Laurén gapskrattar när jag frågar henne om hon tror att hon själv som äldre blir en förmanande tant.

– Jag gillar tanterna, de vågar vara direkta och säga vad de tycker, men jag hoppas att jag inte börjar lägga mig i riktigt lika mycket själv.

Som ensamstående mamma är Anna-Lena Laurén som vilken rysk kvinna som helst.

– Att vara singel och mamma är normaltillståndet. Jag får färre frågor om Sissels pappa här än jag får i Finland. Att Sissel tillbringar mycket tid med sin mormor är också normalt.

– Å andra sidan tycker många att man ska vara gift. Man beundrar kärnfamiljen trots att skilsmässor är otroligt vanliga.


Jag har blivit handgripligare och kan försvara mig mot oönskade attacker, säger Anna-Lena Laurén efter snart femton år i Ryssland. Hon har också lärt sig att ryssar inte är rädda för stora känsloutbrott eller gräl med sina vänner. BILD: OKSANA JUSJKO
Vad gäller jämställdhet är Ryssland på efterkälken. Kvinnorna motsätter sig feminism av rädsla för hotade privilegier och männen är vana vid att vara huvudpersonen.

– De ryska männen får ta plats. De blir aldrig motsagda, de älskar sin röst och de malar på, beskriver Anna-Lena Laurén.

– Om jag intervjuar en viss sorts man som är van vid att stå i centrum måste jag till slut avbryta denne för att sticka in en fråga och då är jag ofin

Metoo då? Har rörelsen nått Ryssland?
– Jo, men i liten skala. Om kvinnor offentligt säger ifrån till män som tafsar får de en massa skit. Men det där börjar också luckras upp.

– I Ryssland talar man om "den fåniga västerländska feminismen" men eftersom Ryssland är en del av den globala världen kommer metoo också hit.

Patriotiska petersburgare
Sankt Petersburg är, i jämförelse med Moskva, enklare att bo i.

– Moskva är ibland en aggressiv stad eftersom där finns så många inflyttade som inte hyser hemkänsla för staden. Petersburgarna är patriotiska. De älskar sina kvarter och har en känsla för dem.

För familjen Laurén har livskvaliteten ökat sedan flytten.

– Avstånden är kortare i Sankt Petersburg. Vi har en fantastiskt ridtränare och Sissels tre språk – svenska, finska, ryska – går lätt att upprätthålla. Finland ligger nära.

– Men jag tror inte att vi stannar i Ryssland hela livet. Jag har alltid sagt att ett drömjobb vore att någon gång få bli korrespondent i Frankrike. Vi får se hur det blir.

Miljö- och klimatfrågor upptar nu alltmer av Anna-Lena Lauréns journalistiska engagemang.

– Människans förhållande till naturen intresserar mig allt mer. Och i Ryssland är miljöfrågor en vanlig anledning till demonstrationer och protester. Men ekonomi är jag dålig på, jag borde bli bättre på det.

Hur ser du på Putin och framtiden då?
– Putins historia är delvis över. Han blir aldrig lika stor som han var innan annekteringen av Ukraina. Men han och hans gäng har roffat åt sig pengar och därmed nålat in sig i ett hörn. De har gigantiska privilegier och det ska mycket till för att de ger upp.

– Jag skulle vilja veta hur de har lyckats få pass och uppehållstillstånd i EU? Varför hjälpte EU den ryska eliten?

Profil
Anna-Lena Laurén
Ålder: 44 år.

Familj: Dottern Sissel, tio år. Pudeln Sotis.

Karriär: Journalist och författare. Arbetar som Dagens Nyheters och Hufvudstadsbladets Rysslandskorrespondent. Har gett ut böckerna De är inte kloka, de där ryssarna – ögonblicksbilder från Ryssland (Söderströms, 2008), I bergen finns inga herrar – om Kaukasien och deras folk (Söderströms, 2009), Sedan jag kom till Moskva (Söderströms, 2010), Frihetens pris är okänt (Schildts & Söderströms 2013) och Ukraina – gränslandet (med Peter Lodenius). Boken utkom på Atlantis 2015. Har belönats med bland annat Topeliuspriset, Hugo Bergroth-priset samt Guldpennan.

Aktuell: Med boken Sammetsdiktaturen (Förlaget M).

Senast lästa bok: Knut Ståhlbergs biografi de Gaulle – generalen som var Frankrike (Norstedts, 2004). Det var roligt att läsa om andra världskriget ur fransk synvinkel. Charles de Gaulle var en stor man med stora tankar, ibland hade han fel.

Ryska favoritförfattare: Nikolaj Gogol och Anton Tjechov. De är genier då det gäller att beskriva den lilla människans predikament. Bland moderna författare tycker jag om Guzel Jachina. Hennes roman Zulejcha öppnar ögonen beskriver en kvinnas emanciperingsprocess.

Gillar: Diskussioner som öppnar nya dimensioner av tillvaron. Jag älskar middagssamtal där man lär sig något nytt och tycker om berättelser.

Avatar

Navalnyj

av S-B A-son ⌂ @, Västkusten något söder om Gbg, onsdag, februari 03, 2021, 17:51 (1150 dagar sedan) @ Pinja

PS. HBL har också en artikel om Anna-Lena själv i dagens tidning.

Pinja

*************************************************************************************

[image]

Anna-Lena Laurén är otålig men inte rädd – "Jag är ointressant för Kreml"

Anna-Lena Laurén anser att Putins historia delvis är över. En orsak till att han är kvar är hans privilegier och rikedom. BILD: HBL-ARKIV
ANNIKA HÄLLSTEN
3.2.2021 08:30 UPPDATERAD 3.2.2021 10:59 PREMIUM

Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Linkedin Dela per e-post
Efter femton år i Ryssland börjar tålamodet tryta för Anna-Lena Laurén. – Förr hade jag ett större tålamod med Putinregimens relativiseringar och förringanden men nu orkar jag inte längre höra det, säger HBL:s Rysslandskorrespondent.

En andfådd Anna-Lena Laurén svarar i telefonen när jag ringer. Hon har lämnat hemmet i Sankt Petersburg och är på språng i den forna hemstaden Moskva. Tusen arrangemang i samband med rättegången mot Aleksej Navalnyj håller henne jäktad.

– Det är ett enda såsande med ackrediteringarna. Myndigheterna vill inte ha utländska journalister på plats i rättssalen, konstaterar Laurén.

Aleksej Navalnyj är en av de modiga ryssar som Anna-Lena Laurén lyfter fram i sin nya bok Sammetsdiktaturen. Men de flesta av de orädda som porträtteras är vanliga ryssar som vågar trotsa myndigheterna, trots risken för hårda straff. De som motsätter sig en planerad soptipp i nordvästra Ryssland hör till dem. För makthavarna i Moskva kom det hårdnackade motståndet från människor som älskade sina hemtrakter som en oangenäm överraskning.

"Det ligger något djupt avslöjande i att man vill lösa sitt eget avfallsproblem genom att dumpa det på andras svampställen. En sådan idé är bara möjlig om man uppfattar sina landsmän i provinsen som en passiv, outbildad skock, van vid att behandlas som en slagpåse", skriver Anna-Lena Laurén.

Ryssland är ett underbart land med gammal kultur, högklassig litteratur, god mat. Kreml klagar över att grannländerna vill ansluta sig till EU och Nato. Varför kan man inte i stället agera så att grannländerna frivilligt vill alliera sig med en?
I sin kritik av president Vladimir Putin, hans regering och alla korrumperade tjänstemän är Anna-Lena Laurén inte nådig. Rösten skälver av ilska när hon berättar om polisernas brutalitet under protesterna mot fängslandet av Navalnyj.

– Fredliga demonstranter blir nedslagna och utsatta för elchocker. Sedan försvarar man sig med att jämföra franska polisens beteende under gula västarnas protester. Men i Frankrike agerade polisen mot aggressiva demonstranter, i Ryssland slog man ner fridsamma demonstranter.

– Jag har noll tålamod med relativiseringar.

Är du själv rädd för repressalier?
– Nej, jag är varken modig eller rädd. Jag är ointressant för Kreml och det värsta som kan hända mig är att jag får mitt visum indraget och blir utslängd ur landet, vilket jag verkligen inte vill. Ryska journalister som avslöjar korruption är modiga.

Ett underbart land
Flera gånger under intervjun återkommer Anna-Lena Laurén till att hon älskar Ryssland trots att hon numera betraktar landet med mera svärta än då hon var nyinflyttad.

– Ryssland är ett underbart land med gammal kultur, högklassig litteratur, god mat. Kreml klagar över att grannländerna vill ansluta sig till EU och Nato. Varför kan man inte i stället agera så att grannländerna frivilligt vill alliera sig med en? Använda soft power, den ryska litteratur- och musikskatten.

Hur rysk har du blivit?
– Jag kan inte bli rysk eftersom min uppgift som korrespondent är att se på Ryssland med finländska ögon. Men visst har jag förändrats.

Ryssarna är ett litterärt folk och man accepteras som en romankaraktär. Alla får ta ut svängarna.
– Jag har blivit handgripligare och kan försvara mig mot oönskade attacker. Och jag har lärt mig att konflikter inte är farliga. Här kan man utkämpa stora bråk och vara vänner nästa dag. Man kan också få känsloutbrott som hejdlös gråt, utan att någon tycker att det är konstigt.

– Ryssarna är ett litterärt folk och man accepteras som en romankaraktär. Alla får ta ut svängarna.

Fåniga feminister
Sedan drygt ett år bor Anna-Lena Laurén och hennes dotter Sissel i Sankt Petersburg. Anekdoterna från den ryska vardagen är ibland dråpliga.

Varje morgon tar mor och dotter bussen till skolan. Oftast har de med sig pudeln Sotis men en dag har hunden fått stanna hemma vilket den observanta bussvärdinnan omedelbart reagerar på. "En hund behöver sin familj", deklarerar värdinnan. Nästa dag, när hunden är med, blir en dam i minkpäls intresserad av både hunden och Sissel. "Sköter du dig i skolan?" frågar damen förmanande.

Anna-Lena Laurén gapskrattar när jag frågar henne om hon tror att hon själv som äldre blir en förmanande tant.

– Jag gillar tanterna, de vågar vara direkta och säga vad de tycker, men jag hoppas att jag inte börjar lägga mig i riktigt lika mycket själv.

Som ensamstående mamma är Anna-Lena Laurén som vilken rysk kvinna som helst.

– Att vara singel och mamma är normaltillståndet. Jag får färre frågor om Sissels pappa här än jag får i Finland. Att Sissel tillbringar mycket tid med sin mormor är också normalt.

– Å andra sidan tycker många att man ska vara gift. Man beundrar kärnfamiljen trots att skilsmässor är otroligt vanliga.


Jag har blivit handgripligare och kan försvara mig mot oönskade attacker, säger Anna-Lena Laurén efter snart femton år i Ryssland. Hon har också lärt sig att ryssar inte är rädda för stora känsloutbrott eller gräl med sina vänner. BILD: OKSANA JUSJKO
Vad gäller jämställdhet är Ryssland på efterkälken. Kvinnorna motsätter sig feminism av rädsla för hotade privilegier och männen är vana vid att vara huvudpersonen.

– De ryska männen får ta plats. De blir aldrig motsagda, de älskar sin röst och de malar på, beskriver Anna-Lena Laurén.

– Om jag intervjuar en viss sorts man som är van vid att stå i centrum måste jag till slut avbryta denne för att sticka in en fråga och då är jag ofin

Metoo då? Har rörelsen nått Ryssland?
– Jo, men i liten skala. Om kvinnor offentligt säger ifrån till män som tafsar får de en massa skit. Men det där börjar också luckras upp.

– I Ryssland talar man om "den fåniga västerländska feminismen" men eftersom Ryssland är en del av den globala världen kommer metoo också hit.

Patriotiska petersburgare
Sankt Petersburg är, i jämförelse med Moskva, enklare att bo i.

– Moskva är ibland en aggressiv stad eftersom där finns så många inflyttade som inte hyser hemkänsla för staden. Petersburgarna är patriotiska. De älskar sina kvarter och har en känsla för dem.

För familjen Laurén har livskvaliteten ökat sedan flytten.

– Avstånden är kortare i Sankt Petersburg. Vi har en fantastiskt ridtränare och Sissels tre språk – svenska, finska, ryska – går lätt att upprätthålla. Finland ligger nära.

– Men jag tror inte att vi stannar i Ryssland hela livet. Jag har alltid sagt att ett drömjobb vore att någon gång få bli korrespondent i Frankrike. Vi får se hur det blir.

Miljö- och klimatfrågor upptar nu alltmer av Anna-Lena Lauréns journalistiska engagemang.

– Människans förhållande till naturen intresserar mig allt mer. Och i Ryssland är miljöfrågor en vanlig anledning till demonstrationer och protester. Men ekonomi är jag dålig på, jag borde bli bättre på det.

Hur ser du på Putin och framtiden då?
– Putins historia är delvis över. Han blir aldrig lika stor som han var innan annekteringen av Ukraina. Men han och hans gäng har roffat åt sig pengar och därmed nålat in sig i ett hörn. De har gigantiska privilegier och det ska mycket till för att de ger upp.

– Jag skulle vilja veta hur de har lyckats få pass och uppehållstillstånd i EU? Varför hjälpte EU den ryska eliten?

Profil
Anna-Lena Laurén
Ålder: 44 år.

Familj: Dottern Sissel, tio år. Pudeln Sotis.

Karriär: Journalist och författare. Arbetar som Dagens Nyheters och Hufvudstadsbladets Rysslandskorrespondent. Har gett ut böckerna De är inte kloka, de där ryssarna – ögonblicksbilder från Ryssland (Söderströms, 2008), I bergen finns inga herrar – om Kaukasien och deras folk (Söderströms, 2009), Sedan jag kom till Moskva (Söderströms, 2010), Frihetens pris är okänt (Schildts & Söderströms 2013) och Ukraina – gränslandet (med Peter Lodenius). Boken utkom på Atlantis 2015. Har belönats med bland annat Topeliuspriset, Hugo Bergroth-priset samt Guldpennan.

Aktuell: Med boken Sammetsdiktaturen (Förlaget M).

Senast lästa bok: Knut Ståhlbergs biografi de Gaulle – generalen som var Frankrike (Norstedts, 2004). Det var roligt att läsa om andra världskriget ur fransk synvinkel. Charles de Gaulle var en stor man med stora tankar, ibland hade han fel.

Ryska favoritförfattare: Nikolaj Gogol och Anton Tjechov. De är genier då det gäller att beskriva den lilla människans predikament. Bland moderna författare tycker jag om Guzel Jachina. Hennes roman Zulejcha öppnar ögonen beskriver en kvinnas emanciperingsprocess.

Gillar: Diskussioner som öppnar nya dimensioner av tillvaron. Jag älskar middagssamtal där man lär sig något nytt och tycker om berättelser.

Spännande och fantastisk kvinna. Ryssland är ett märkligt land.

Mvh Sven-Barry

--
アルバム「ヴェイパー・ドローイングス」から 
póg mo thóin
sǝǝɹʇ ǝɥʇ uI ʇsol ʇoƃ 'ʇsǝɹoɟ ǝɥʇ puIɟ oʇ ǝɯɐɔ ǝʍ
ǝƃɐd ɹnoʎ oʇuo sIɥʇ ǝʇsɐd puɐ ʎdoɔ 'sʎɐs sɥIʇ ʇɐɥʍ ʇno ǝɹnƃIɟ oʇ ɥƃnouǝ ʇɹɐɯs ǝɹɐ noʎ ɟI
ผลการค้นหาคลิปวีดีโอเกี่ยวกับ
नया साल मुबारक हो

Avatar

Navalnyj

av S-B A-son ⌂ @, Västkusten något söder om Gbg, onsdag, februari 03, 2021, 17:58 (1150 dagar sedan) @ S-B A-son

När jag pluggade på KTH i Stockholm på 70-talet kom ett gäng polskjudiska flyktingar som bodde på Lappkärrsbergets stora studenthem där jag också bodde. Några Rumäner och några Ryssar kom också.

Kommer speciellt ihåg Pavel, vars mamma ochsdå flydde kommunismen. Pavel drog i sig en halvflaska vodka i ett svep. Det gick inte bra för honom. Alkoholism är ju en sjukdom som kan utplåna ett land. Ryssland är i farozonen och där lär knappast en väckelserörelse dra fram.

Vi kan hoppas på Navalnyj, men där slutar det nog. Kalsong-Vladde lär inte släppa greppet för bara ett tiotusental demonstranter.

Mvh Sven-Barry

--
アルバム「ヴェイパー・ドローイングス」から 
póg mo thóin
sǝǝɹʇ ǝɥʇ uI ʇsol ʇoƃ 'ʇsǝɹoɟ ǝɥʇ puIɟ oʇ ǝɯɐɔ ǝʍ
ǝƃɐd ɹnoʎ oʇuo sIɥʇ ǝʇsɐd puɐ ʎdoɔ 'sʎɐs sɥIʇ ʇɐɥʍ ʇno ǝɹnƃIɟ oʇ ɥƃnouǝ ʇɹɐɯs ǝɹɐ noʎ ɟI
ผลการค้นหาคลิปวีดีโอเกี่ยวกับ
नया साल मुबारक हो

Avatar

Navalnyj

av Pinja @, Västerås, onsdag, februari 03, 2021, 19:59 (1150 dagar sedan) @ S-B A-son

Kalsong-Vladde lär inte släppa greppet för bara ett tiotusental demonstranter.

Ja arma land, jag lider verkligen med dem.

Pinja

Avatar

Navalnyj

av Håkan, Göteborg, söndag, februari 07, 2021, 13:01 (1146 dagar sedan) @ S-B A-son

När jag pluggade på KTH i Stockholm på 70-talet kom ett gäng polskjudiska flyktingar som bodde på Lappkärrsbergets stora studenthem där jag också bodde. Några Rumäner och några Ryssar kom också.

Kommer speciellt ihåg Pavel, vars mamma ochsdå flydde kommunismen. Pavel drog i sig en halvflaska vodka i ett svep. Det gick inte bra för honom. Alkoholism är ju en sjukdom som kan utplåna ett land. Ryssland är i farozonen och där lär knappast en väckelserörelse dra fram.

Vi kan hoppas på Navalnyj, men där slutar det nog. Kalsong-Vladde lär inte släppa greppet för bara ett tiotusental demonstranter.

Mvh Sven-Barry

Om du åtminstone hade använt uttrycket Kalsong-Vladimir eller Kalsong-Putin, Sven-Barry, i stället för dina gatuspråksvarianter.

https://kvartal.se/artiklar/vladimir-kalsongforgiftaren/

Den här artikeln tar upp situationen på ett högre plan, men jag tror inte heller att den ryska regimen ännu är beredda att offra sin förgrundsfigur Putin.

Håkan

Avatar

Navalnyj

av Seawolf @, onsdag, februari 03, 2021, 14:32 (1150 dagar sedan) @ Pinja

Medan jag har kvar HBL, här kommer lite mer av samma slag. Jag gillar ju också Anna-Lena, är tom lite stolt över henne.

******************************************************************************

Navalnyj sticker in huvudet i lejonkulan och drar lejonet i morrhåren”

Den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj på en parkbänk i Berlin. Fotot är taget i september i fjol under tiden i Tyskland där han återhämtade sig från förgiftningsförsöket med nervgiftet novitjok. BILD: HANDOUT/LEHTIKUVA-AFP
PERSONPORTRÄTT Anna-Lena Laurén PREMIUM

3.2.2021 05:58 Uppdaterad 3.2.2021 08:57
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Linkedin Dela per e-post
Det är inte svårt att förstå varför så många älskar den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj. Däremot är det ibland svårt att förstå vad han egentligen står för, förutom att han vill se Putin avgå. Navalnyj är både liberal och nationalist. Han är ibland populistisk, ibland en politiker som vågar gå emot strömmen. HBL:s Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén försöker förstå vem Navalnyj är.

Jag står med ett svettigt munskydd för ansiktet i en folksamling på flygplatsen Vnukovo och vet att en sak är säker: I dag kommer jag inte att möta Navalnyj.

Enligt tidtabellen ska planet anlända till Vnukovo. Men det finns inte en chans att de ryska myndigheterna låter honom landa här. Eftersom det handlar om just Aleksej Navalnyj. Ett namn som Vladimir Putin aldrig vill uttala, men som har orsakat honom mer huvudvärk än en enda enskild motståndare.

Det är alltid samma sak när Navalnyj ska uppträda eller anlända någonstans. Myndigheterna försöker stoppa honom på olika sätt. Han drar dem vid näsan – ofelbart. Det är som att se samma scen spelas upp gång på gång på en teaterestrad, och den är aldrig till Kremls fördel. Inte att undra på att myndigheterna är så nervösa.

En rysk kompis till mig är övertygad om att det inom Putins inre krets måste finnas någon hemlig allierad till Navalnyj. Det kan inte, säger han, finnas någon annan förklaring till att Kreml gång på gång skjuter sig själva i foten.

En mer sannolik förklaring är att Kreml helt enkelt inte vet vad de ska göra. De har inte har stött på någon som Navalnyj tidigare – en person som inte går att tysta, inte stoppa, inte ens att förgifta. Vad man än gör studsar han tillbaka som gubben ur lådan.


Alexej Navalnyj tillkännagav i en intervju för nyhetsbyrån AFP den 17 januari i år att han tänker återvända till Moskva. BILD: MLADEN ANTONOV/LEHTIKUVA-AFP
Man fängslar hans bror. Man kastar antiseptisk vätska i hans ansikte och förstör synen på hans högra öga. Man förföljer hans barn på vägen till skolan. Till sist dränker man hans kalsonger i nervgiftet novitjok. Men varje gång studsar han tillbaka, som den ryska rundbottnade dockan nevaljasjka. Man kan fälla henne, tappa henne i golvet – och ofelbart ställer hon sig upp och står.

Navalnyj överlevde ett försök att mörda honom med det förbjudna nervgiftet novitjok i slutet av augusti 2020. Därefter avslöjar han vem det var som förgiftade honom (den ryska säkerhetstjänsten FSB), återvänder till Ryssland och låter sig fängslas. Bara för att från fängelset släppa ett avslöjande om att Putin äger en miljardvilla vid Svarta havet med ett eget så kallat aquadisko (diskotek i en inomhuspool), kasino, kyrka och underjordisk hockeyring.

Att den ryska presidenten förnekar alltsammans gör inte saken bättre för Kreml. Det gör den värre. Navalnyj tvingar Putin att ta ställning till detta pinsamma avslöjande. Det är han som har kommandot, inte Putin.

Filmen har vid det här laget visats över 106 miljoner gånger på Youtube. Putins gamla judokamrat, Arkadij Rotenberg, har gått ut och sagt att det är han som äger palatset och att det ska bli ett hotell. Samtidigt har Kremllojala medier släppts in i fastigheten och filmat inslag som visar nakna väggar och högar med betongsäckar. Enligt Navalnyj beror ombygget på att huset har haft stora mögelproblem.

"Han är inte normal"
– Han nöjer sig inte med att sticka in huvudet i lejonkulan. Han drar dessutom lejonet i morrhåren. Är han en normal människa?

Abbas Galljamov, politisk konsult och före detta talskrivare för Kreml, svarar själv på sin retoriska fråga.

– Navalnyj är inte normal. Han är en politisk cyborg.

Den ryska författaren Boris Akunin skrev redan 2012 att han studerade Navalnyj på samma sätt som professor Preobrazjenskij studerar hunden Sjarik i Bulgakovs En hunds hjärta.

– Jag studerade noggrant denna unga politiker, som om han vore Bulgakovs Sjarik, och tänkte: Den här personen måste jag reda ut, skrev Akunin på sin blogg.


Polisen tar hårdhänt hand om en av demonstranterna i Omsk. Demonstrationer har ordnats på många håll i Ryssland efter att Navalnyj fängslades av polis vid återvändandet till Moskva. BILD: TT-AP
Det är bara på ytan han är som alla andra. I själva verket är Navalnyj politiker.
Sjarik är en hund som förvandlas till människa efter att professor Preobrazjenskij har opererat in en mänsklig hypofys och testiklar på honom. Akunin är inte den enda i Ryssland som famlar efter metaforer, något utöver det vanliga, när det gäller att beskriva Navalnyj. Den ryska bästsäljarförfattaren Michail Zygar kallar Navalnyj för utomjording i sin bok Männen i Kreml.

– Vid en första anblick kan han se ut som en vanlig människa, och det är lätt att tro att han verkligen är det: Han går på gatorna som alla andra, åker tunnelbana och går i affärer och gör allt som vanligt folk gör och som höga ryska statstjänstemän aldrig gör. Men det är bara på ytan han är som alla andra. I själva verket är Navalnyj politiker. Och nästan allt han gör, gör han med beräkning, skrev Zygar år 2015.

Alla bedömare är överens: Navalnyj är ett unikum. Samtidigt är hans stora trumf att han uppfattas som så enkel att förstå av sina anhängare.

– Ne vrat i ne vorovat. Inte ljuga, inte stjäla. Kan det sägas enklare? undrar den legendariska polska dissidenten Adam Michnik. Han känner Navalnyj personligen, de har gett ut en bok tillsammans.

När jag själv som journalist har haft att göra med Navalnyj har jag mest stött på besvär. Navanyj är inte en person som behöver journalister. Han har för länge sedan förstått hur han ska få ut sitt budskap på exakt det sätt han själv vill, via sina egna plattformar. Sin Youtubekanal, sin blogg, Twitter och Instagram.

Glad stabschef
Tillbaka till trängseln på Vnukovo. Plötsligt dyker ett bekant ansikte upp i folkskocken – Irina Fatianova, Navalnyjs stabschef i S:t Petersburg. Rödögd och rufsig i håret, men strålande lycklig. Hon har beställt tre olika tågbiljetter för att villa bort polisen och kunna ta sig från S:t Petersburg till Moskva.

Nu är hon dödstrött och på mycket gott humör.

– Det känns helt otroligt att få vara här. Det är ett så speciellt tillfälle. Att få vara med när Aleksej kommer hem.

Fatianova har aldrig ens träffat Navalnyj. Hon anställdes av hans närmaste partner Leonid Volkov, efter att ha blivit utvald i stenhård konkurrens. Många av dem som jobbar för Navalnyj är beredda att offra inte bara sin personliga bekvämlighet, utan även sin frihet. När den här texten skrivs sitter Fatianova i fängelse sex dygn för att ha organiserat en olaglig demonstration i solidaritet med den fängslade Navalnyj den 23 januari.

Navalnyj är en person som drar till sig förmågor, kreativa människor som är villiga att ge allt för honom. En av dem är Rysslands främsta informationsanalytiker, Georgij Alburov. Han står bakom bägge av Navalnyjs största avslöjanden: först Dmitrij Medvedevs lyxegendomar utanför Kursk, nu miljardpalatset som enligt teamets efterforskningar är byggt av nära vänner till Putin.

Men vem är han?
Frågan som alla i väst ställer sig är emellertid: Vem är egentligen Navalnyj? Varför tar han inte avstånd från en gammal video där han jämför kaukasiska invandrare med skadeinsekter? Varför deltog han varje år i nationalistmarschen Russkij marsj, "Ryska marschen", mellan 2007 och 2011? Varför kräver han att varje rysk medborgare ska ha rätt att bära vapen? Varför anser han att den ryskortodoxa tron ska betraktas som Rysslands huvudsakliga religion och ryskortodoxa kyrkan ha en särskild ställning?

Jag har själv sett Navalnyj stå på scen med knuten näve och skandera "Ära till Ryssland". Det var år 2011, då han sista gången deltog i "Ryska marschen". Sedan dess har han inte deltagit. Hans huvudsakliga budskap är inte längre invandring utan kampen mot korruption. Men i dialogen med Boris Akunin 2015 håller han fast vid rätten att bära vapen, och han säger att det är naturligt att vilja att Ryssland ska bli större.

Den polska dissidenten Adam Michnik, en av grundarna till Solidaritet, umgicks med Aleksej Navalnyj i tre dagar 2015. Resultatet av deras dialog blev boken Michnik. Navalnyj. Dialoger. I en intervju för oberoende Dozjd säger Michnik att människor som Navalnyj gör honom till optimist när det gäller Ryssland.


Alexej Navalnyj talar till medierepresentanter utanför sitt kontor i Moskva. Bilden är tagen i december 2019. BILD: ALEXANDER ZEMLIANICHENKO/TT-AP
Jeltsin kunde gå in i en folksamling och säga: ”Ryssar! Jag är en av er, jag förstår er!” Det kan Navalnyj också göra. Han är ryskortodox, men han är ingen fundamentalist.
– I Aleksej ser jag det underbara Ryssland jag förälskade mig i för många år sedan: Andrej Sacharovs och Vladimir Bukovskijs Ryssland. Modiga ryssar som var hoppets symbol. Jag tror på att Ryssland kan vara tolerant, fritt och europeiskt. Och Navalnyj är en ikon för detta Ryssland, säger Michnik till Dozjd.

– Folk litar på honom. På samma sätt som Jeltsin känner Navalnyj det ryska samhället. Jeltsin förstod skillnaden mellan folket och intelligentian. Han kunde gå in i en folksamling och säga: "Ryssar! Jag är en av er, jag förstår er!" Det kan Navalnyj också göra. Han är ryskortodox, men han är ingen fundamentalist, säger Michnik till HBL.

Navalnyj är i själva verket flera olika saker på en gång. Dels är han en liberal, västorienterad, modern politiker som betraktar Nato som en allierad, inte som en fiende. Dels en klassisk imperialist som vill att Ryssland ska vara stort och mäktigt. Han skulle till exempel inte återlämna Krim till Ukraina om han blev president.

– Ska Krim behandlas som en korvsmörgås, som man kan återlämna hur man vill? Det tycker inte jag, sade han i en intervju i Echo Moskvy 2014.

Navalnyj har dock senare sagt att annekteringen i Krim var olaglig. Hans förslag är att befolkningen ska få säga sitt i en ny folkomröstning.

Skyltar inte med sin tro
Navalnyj är troende ryskortodox, och han följer den ortodoxa fastan. Han fick sin religiösa väckelse vid 25 års ålder då han blev förälder – fram till dess var han ateist. I motsats till Putin skyltar han dock aldrig med sin tro.

– Jag borde veta mer om min tro, och jag jobbar på det. Men jag ser inte att min religion skulle kunna bli ett politiskt kapital. Det skulle bara se komiskt ut. Min tro är vad den är. Men vi ska inte hymla: Rysslands religion är den rysk-ortodoxa kristendomen. Samtidigt får inga andra religioner, eller ateismen, diskrimineras, skriver han till Boris Akunin 2015.

Det är svårt att göra Navalnyj till en rasist. Hans tidigare uttalanden om skadeinsekter har han aldrig tagit avstånd ifrån, men ingenting i den politik han för i dag bygger på rasism eller homofobi. Han är en av ytterst få ryska politiker som stöder Black lives matter-rörelsen. Navalnyj anser att homosexuella bör få registrera sitt förhållande och vill avskaffa lagen som förbjuder så kallad gaypropaganda.

Mandela är idolen
Hans politiska idol är Nelson Mandela, som i motsats till honom själv var en politiker som kunde förena olika grupper. Navalnyj har också sagt att världens bästa politiker var Jesus Kristus.

På ett för ryska politiker ovanligt sätt stöder han öppet Greta Thunberg – han tillägnade henne en hel sändning på sin Youtubekanal 2019. Där förklarar han dels att hon är en självständig aktivist och inget så kallat pr-projekt, vilket är en vanlig uppfattning i Ryssland. Dels berör han ett tabu: synen på människor med funktionsvariationer. I Ryssland är det fortfarande vanligt att öppet se ner på personer med diagnoser.

– Det mest skamliga med diskussionen om Greta i Ryssland är att folk säger att man inte behöver lyssna på någon som har autism, säger Navalnyj.

Det är ett uttalande som får mig att haja till. På vissa plan har Navalnyj en traditionell rysk syn, på andra är han häpnadsväckande modern.

"Lätt att förstå"
Enligt den ryska analytikern Denis Vagner-Kuznetsov är Navalnyj i själva verket lätt att förstå. På samma sätt som demokratikämparna i Ukraina och flera andra östeuropeiska länder förenar Navalnyj en liberal, proeuropeisk ideologi med nationalism i form av en nationell självmedvetenhet.

– Hos oss vågar liberaler inte gå i närheten av nationalismen, det har betraktats som oanständigt. Samtidigt genomförde Östeuropa liberala moderniseringar lutande sig tillbaka på en mäktig nationalistisk anda. Navalnyj balanserar mellan nationalister och liberaler, skriver Vagner-Kuznetsov i sin blogg.

Han är modern och samtidigt imperialistisk. Och det kan inte vara på något annat sätt. Navalnyj är en del av vad Ryssland är.
Den ryska statsvetaren Dmitrij Oresjkin säger till HBL att Navalnyj kan bli en bra president för Ryssland om tio år.

– Gud förbjude att han blir president nu! Han skulle snabbt bli auktoritär, organisera om allt, inte lyssna på någon. Om tio år har han hunnit mogna. Det är inte alls konstigt att folk gillar honom – han är smart och modig, har en fantastisk fru, han väcker sympatier. Han är modern och samtidigt imperialistisk. Och det kan inte vara på något annat sätt. Ryssland knuffades i riktning mot Asien av Lenin och Stalin under större delen av 1900-talet, det var först på 1990-talet som vi tog ett steg tillbaka mot Europa. Navalnyj är en del av vad Ryssland är.

Anna-Lena Laurén Medarbetare i Ryssland

Min prognos är dessvärre att Navlnyj kommer att avrättas inom några år. Antingen kommer han att tvångssmittas av Covid19 med tillkommande komplikationer som man uppger inte kan botas (för hans kropp tappade så mycket motståndskraft vid hans "mystiska" sjukdom), eller också kommer han att helt enkelt försvinna pga. att en massa anonyma och ospårbara busar överfaller, rånar och slår ihjäl honom.

Vladimir kan sin fursteläxa, som den berättas om under antiken på Kreta.

Under en promenad bland fälten frågade kungens son hur man styr ett rike . Kungen drog sitt svärd och högg av alla ax som stack upp ovanför de övriga, och svarade:
-Så här!

--
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it."

RSS-feed av trådar
powered by my little forum