Idag är det Valborgsmässoafton. En dag som länge fått mig att vilja krypa ur mitt skinn av rodnad och av skam, och av klåda i öronen. Men varför, undrar ni säkert. Det är hälsningsfrasen Glada Vappen, som man på svenska i Finland utväxlar på Valborg. Men vappen? Vilken vapp, vad är det? Och finns det flera än det glada? Ja, jag förstår att frågorna blir många när man hör eller läser frasen.

Saken är den att på namnet Valborg på finska har fått formen Vappu, och inget fel med det. Följaktligen hälsar man Glad Valborg genom att säga Hauskaa Vappua. (Varför den s.k. partitivformen behövs hoppas vi över) . Man pratar också på svenska om Valborgshelgen som ”Vappen”. Sen är det också så att både bestämd och obestämd form saknas i finskan, varför just bruket av dessa är det som är allra svårast att lära sig för finskspråkiga när de pratar svenska, vilket ju många gör mycket bättre än de vågar visa.

Någongång, någonstans har någon finskspråkig velat hälsa Glad Valborg på svenska och därvid utropat ”Glada Vappen”! Och sedan har detta uttryck på något sätt bitit sig fast, sin grammatikaliskt obekväma form till trots. Att det låter tokigt kan man inte klandra den första upphovspersonen för, för ordet vappen existerar endast i bestämd form. Det finns alltså ingen vapp, och man kan därför inte hälsa Glad Vapp som väl annars hade känts bättre i öronen. Så det är väl därför, och av en klädsam finkänslighet som frasen blivit kvar. Men kanske kunde man säga Glad Vappen i alla fall, och spara mina öron lite.

Pinja