Till en känd träpluggstvivlare
Kan det här vara ett alternativ till värdelösa träiga pluggar?
![[image]](images/uploaded/201004280929074bd7e3c3d01eb.jpg)
Finns här:
http://www.benns.se/truplug--tatplugg-mot-lackage-p-17048-c-523.aspx
L, som ser fram emot en ny pluggdiskussion
En till träpluggstvivlare
Har någon plankist hört talas om läckage där båten räddats av träplugg? Eller plastplugg.
Inte jag i alla fall.
Grundstötning lär inte ge exakt runda hål, så bara förlorat genomföring e dyl skulle eventuellt en plugg duga till. Någon förlorad genomföring har jag inte heller hört talas om.
Om genomföringar tycker jag inte, speciellt dom i skruttmässing som säljs i alla marinbutiker. Köp inte sådana. Genomföringar o kranar ska vara i brons, som i min gamla båt. Bronsen är helt i nyskick efter 37 år. Det är kvalitet det.
cptn på G
En till träpluggstvivlare
Där har vi det igen!
allt var bättre förr.
Ta bordsgenomföringarna tex.
Pluggar behövs!
av Gunnar S 
, onsdag, april 28, 2010, 11:56 (5118 dagar sedan) @ Josef.S
Sommaren 1989 seglade jag med min och med mina systrars båt i sällskap till Riga, fortfarande Sovjetunionen. Vi var bland de allra första som lyckades få tillstånd att segla in på sovjetiskt vatten.
För att göra en mycket lång historia kort, det blev trassel med bränslet i Riga, vi kunde inte få tag i diesel till min båt, syrrornas däremot fick massor av bensin till sin gamla bensininombordare.
På väg hem, med endast några få liter diesel i tanken och efter att ha passerat Irbensundet, på en position ca 10-15 sjömil NV Ventspils kunde vi för första gången få in en tillförlitlig (svensk) väderprognos.
Som varnade för kuling inom ett dygn.
Med nästintill stiltje och 70 sjömil till Fårösund beslöt vi att syrrornas båt, som hade gott om bränsle, skulle ta oss under bogsering så länge vinden var svag och därmed öka möjligheterna att nå skydd innan kulingen bröt ut. Ombord hos oss var det bara jag, min dåvarande kvinna och vår då 1-åriga dotter. Kuling på öppet hav var inte frestande.
Min svåger manövrerade intill för att jag skulle få över en lina, en manöver som blev litet besvärlig då det gick rätt kraftig dyning och det var svårt att komma nära utan att båtarna riskerade att slå ihop. Och vid ett tillfälle var han tvungen att slå kraftigt back. Varvid propelleraxeln lossnade vid backslaget och for ur hylsan!
Båten var en Reimersritad Sea Serpent, 13-meters havskryssare från 30-talet, smal och djup i skrovet. Propelleraxelhylsan satt djupt ner under sittbrunnen, omöjlig att nå. Och vattet forsade in. Efter en stund insåg vi att att båten snart skulle sjunka om inget drastiskt kunde göras. Pumpa räckte inte!
Lyckligtvis hade jag två saker ombord som saknades på syrrornas båt – en yxa och träpluggar. Så med hjäp av yxan som kastades över kunde de hugga bort delar av sittbrunnen (hondurasmahogny!) så att axelhylsan kunde nås och med hjälp av en plugg få stopp på flödet.
Historien slutar med att ett jättelikt sovjetiskt marinfartyg (jagare eller fregatt) kom till vår assistans när vi på VHF ropar till sovjetmyndigheterna att vi går mot Ventspils för att söka nödhamn.
Dessutom kolliderar vi hårt med en sovjetisk lotsbåt i försöken att få över diesel till oss så att vi kunde nå hamn. Och i strålkastarljus blir vi mottagna av Kalashnikovbeväpnade soldater när vi kommer i hamn.
Men det är en annan historia och allt slutade lyckligt.
Slutsats; träpluggar behövs nog ytterst sällan. Men kan bevisligen komma till nytta någon gång. Och kostar försumbart och tar minimalt med plats. Så självklart skall de finnas ombord.
Jag tvivlar på att båten i min berättelse annars kunde ha räddats.
Pluggar behövs!
av Ljusne-Håkan 
, Södra Bottenhavet, de enda riktiga havet, onsdag, april 28, 2010, 12:29 (5118 dagar sedan) @ Gunnar S
Sommaren 1989 seglade jag med min och med mina systrars båt i sällskap till Riga, fortfarande Sovjetunionen. Vi var bland de allra första som lyckades få tillstånd att segla in på sovjetiskt vatten.
För att göra en mycket lång historia kort, det blev trassel med bränslet i Riga, vi kunde inte få tag i diesel till min båt, syrrornas däremot fick massor av bensin till sin gamla bensininombordare.
På väg hem, med endast några få liter diesel i tanken och efter att ha passerat Irbensundet, på en position ca 10-15 sjömil NV Ventspils kunde vi för första gången få in en tillförlitlig (svensk) väderprognos.
Som varnade för kuling inom ett dygn.Med nästintill stiltje och 70 sjömil till Fårösund beslöt vi att syrrornas båt, som hade gott om bränsle, skulle ta oss under bogsering så länge vinden var svag och därmed öka möjligheterna att nå skydd innan kulingen bröt ut. Ombord hos oss var det bara jag, min dåvarande kvinna och vår då 1-åriga dotter. Kuling på öppet hav var inte frestande.
Min svåger manövrerade intill för att jag skulle få över en lina, en manöver som blev litet besvärlig då det gick rätt kraftig dyning och det var svårt att komma nära utan att båtarna riskerade att slå ihop. Och vid ett tillfälle var han tvungen att slå kraftigt back. Varvid propelleraxeln lossnade vid backslaget och for ur hylsan!
Båten var en Reimersritad Sea Serpent, 13-meters havskryssare från 30-talet, smal och djup i skrovet. Propelleraxelhylsan satt djupt ner under sittbrunnen, omöjlig att nå. Och vattet forsade in. Efter en stund insåg vi att att båten snart skulle sjunka om inget drastiskt kunde göras. Pumpa räckte inte!
Lyckligtvis hade jag två saker ombord som saknades på syrrornas båt – en yxa och träpluggar. Så med hjäp av yxan som kastades över kunde de hugga bort delar av sittbrunnen (hondurasmahogny!) så att axelhylsan kunde nås och med hjälp av en plugg få stopp på flödet.
Historien slutar med att ett jättelikt sovjetiskt marinfartyg (jagare eller fregatt) kom till vår assistans när vi på VHF ropar till sovjetmyndigheterna att vi går mot Ventspils för att söka nödhamn.
Dessutom kolliderar vi hårt med en sovjetisk lotsbåt i försöken att få över diesel till oss så att vi kunde nå hamn. Och i strålkastarljus blir vi mottagna av Kalashnikovbeväpnade soldater när vi kommer i hamn.
Men det är en annan historia och allt slutade lyckligt.Slutsats; träpluggar behövs nog ytterst sällan. Men kan bevisligen komma till nytta någon gång. Och kostar försumbart och tar minimalt med plats. Så självklart skall de finnas ombord.
Jag tvivlar på att båten i min berättelse annars kunde ha räddats.
Suveränt berättat! I min båt har jag ett gäng träkilar! Passar nog dåligt i propelleraxelhålet.
På fm slog jag under storseglet. Kanske får genuan gå till väders i kväll om det blir stilla. Och det brukar det ju bli vis 8 tiden. 
--
I helvete heller!, skrek han inni från kammarn.
Pluggar behövs!
av Coppertail , Perch mountain, onsdag, april 28, 2010, 14:05 (5118 dagar sedan) @ Ljusne-Håkan
Ja plastplugg har jag ju.
--
Alea iacta est!
Pluggar behövs!
av Ljusne-Håkan , Södra Bottenhavet, de enda riktiga havet, onsdag, april 28, 2010, 16:21 (5118 dagar sedan) @ Coppertail
Ja plastplugg har jag ju.
Och galghumor med. 
--
I helvete heller!, skrek han inni från kammarn.
Pluggar behövs!
Visst behövs pluggar ombord. Men inte i första hand till det som alla så kallade experter upprepar som papegojor sedan träbåtars tid, utan att ha upptäckt att dyvikor är så gott som borta från båtvärlden numera.
För det är vad dessa runda träpluggar är, en reservdyvika, avsedd att ersätta en eventuellt förlorad dyvika, dvs ersätta en rund träplugg med en annan rund träplugg. Till det fungerar de.
Liksom till att täta hålet efter en förlorad propelleraxel.
Så redan stundande säsong räknar jag med att Kryssarklubbens medlemmar får det handfasta rådet i nästa nummer av PK att hänga en träplugg intill axelhylsan, och en hammare att slå fast den med. I förekommande fall också en lättåtkomlig yxa att hugga bort inredning med.
Man skall inte kompromissa med säkerheten, ju.
Och från nästa år blir det ett försäkringskrav. För de med segeldrev i stället för rak axel blir det krav på reservbälg.
Naturligtvis konisk och i trä. Traditioner skall bevaras.
Håkan
Pluggar av just trä kan ju...
av Gunnar S , onsdag, april 28, 2010, 18:30 (5118 dagar sedan) @ Håkan
...ju tänkas ha en fördel i att materialet sväller och därmed låser och tätar bättre än exempelvis plast efter en tid.
Som kölruskarteamet konstaterat vid mångåriga examinationer av mässans plastbåtar så har de allra flesta S-drev och inte propelleraxel. Och så har de en uppsjö av olika genomföringar som sitter i runda hål. Men för att göra saken vrång sitter många genomföringar inne under och bakom delar av basinredningar av plast. Det är inte lyckat att ge sig hän på glasfiberplast med yxa.
Så en motorsåg är ett måste för att man skall kunna skapa svängrum för att slå i träpluggarna med hammaren....
Personligen föredrar jag en rejäl rulle butylgummimassa, genom att lägga en rejäl kladd sånt mellan skrov och nån form av platta kan man få ganska tätt på det mesta, räknar jag med. (Denna massa klibbar ihop med sig själv även under vatten....)
--
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it."
En till träpluggstvivlare
Javisst har det hänt!
Gasten kläv in i BB:s förvaringbox för att fixa Wallasen. Foten fick stöd på en enligt utseende helt trygg genomföring. En avspark för att ändra ställning knäckte dock genomföringen varvid träpluggarna kom till pass.
Lärdom 1: Kolla äldre farkosters genomföringar omsorgsfullt. I detta fall visade sig två vara helt förstörda av galvaniska strömmar, -trots att man visuellt inte kunde konstatera detta.
Lärdom 2: De där förbaskade träpluggarna har nog ändå sin platts i båten.
En till träpluggstvivlare
av Seawolf , onsdag, april 28, 2010, 18:48 (5118 dagar sedan) @ LonelyBird
Det var troligen inte galvaniska strömmar som dödade genomföringen. Fast kanske ifall båten hade "bonding" dvs att alla genomföringar och propellrar mm är sammanbundna med elektriska ledare.
Den troligaste och vanligaste anledning är att det har sålts massor av billiga mäsingsgenomföringar som avzinkar i havsvatten. De är alltså självdödande även om de är idealiskt monterade....
--
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it."
Bonding
Ja, det uteblev. Båten var försedd med bonding. Har aldrig riktigt förstått vilken nytta eftersträvas...
Bonding är ju rätt vanligt...
av Gunnar S , fredag, april 30, 2010, 11:44 (5116 dagar sedan) @ LonelyBird
... på utländska båtar. Men det är nog rätt viktigt att systemet är väl underhållet med goda anslutningar överallt och med alla metaller, inkl propelleraxel/propeller med i systemet. Som då naturlitvis inte får vara ansluten till batteriminus.
Min båt med 2-poligt elsystem är ju bondad sedan hon byggdes 1977 och systemet fungerar fint, med en stor anodlimpa som äts upp långsamt och behöver bytas vart 8-e år eller så.
Flera, bl.a Seawolf har ju sagt att jag skall bryta upp bondingen, det är bättre utan. Men jag kan inte riktigt se varför. Det fungerar och risken finns att jag öpnnar upp en "burk med mask" och skapar problem.