Romantik! Vad vore livet utan romantik?

av Brendan, torsdag, oktober 29, 2009, 07:06 (5305 dagar sedan) @ Seawolf
Ändrad av Brendan, torsdag, oktober 29, 2009, 07:52

Den "falska fyren"

Så här skrev jag för ett par år sedan på gammelplanket:

"74,8 år var medelåldern…

...ombord på min båt igår natt, när vi (5 entusiaster) inför kommande års planerade seglingseskapader tränade mörkernavigering i sydvästlig hård bris med kulingbyar. Det ska sägas först som sist att det kändes i tuffaste laget att med bottenrevad stor och kryssfock sticka ut i nattmörkret och överlämna sig helt åt fyrarnas smala vita sektorer dikt bidevind ut mot öppna havet. Nu kom vi aldrig ända fram (Marstrandsfjorden). Det hade knappast varit förenligt med ”gott sjömanskap” att fortsätta i den mycket, mycket smala leden med en sikt som gick ner dramatiskt i regnbyarna och hårt nedkrängda.

Vi fick känna på att vi levde men allting gick bra, och det var en uppspelt gubbgäng som tryggt förtöjda i hemmahamnen blev kvar i kajutan ett par timmar livligt samspråkande till ackompanjemang av vindens tjut i riggarna. Det är förunderligt vad en segling som denna, där man börjar tänja sina gränser, ger liv åt livsandarna.

Segling är livet och man tycks aldrig bli för gammal. 84-åringen skötte fördäcksarbetet utan problem."

och året därpå, 2007-09-26

"Det var förra året det. Falsk fyr kranbalksvis om styrbord?

Igår natt var det dags igen. Betydligt snällare väder, nordostlig vind 1-5 m/s, delvis regn. Det blev mycket motorgång för de båda båtarna, som gick ut samma led som förra året. Vi (Comfort 30) vände på Marstrandsfjorden och gick samma väg tillbaka.

Egentligen blev det inte mycket till mörkersegling, då det var fullmåne och nästan ljust som på dagen. Ändå nära att vi kolliderar med prickar och bojar i den smala leden, där marginalerna inte är många meter i de vita sektorerna och enslinjerna.

Men det blev en storslagen naturupplevelse när vi för fulla segel i den lätta dyningen drog ut mot Marstrandsfjorden och till vår oförställda förvåning siktade en fyr, som vi under någon kaotisk minut inte lyckades identifiera. Tills det slog oss att det måste vara Pater Noster som tänts igen för första gången sedan 1977. Tur igen! Läste i GP att fyren hade tänts bara någon timme innan vi kom ut på fjorden. Vi bör har varit den första ”användaren” av den nygamla fyren eller åtminstone en av de allra första."