Bulletin

av Håkan, Göteborg, fredag, januari 29, 2021, 11:59 (1183 dagar sedan) @ Seawolf

Nu har jag inte nämnvärt med detaljer om förloppet, men några saker har jag funderat på:

- Överlevande har uppgivit att det förekom två distinkta smällar.
- En annan överlevande uppger att han såg ett stort vitt föremål vid ytan utmed sidan av fartyget.
- Det rådde grov sjö vid tillfället.

Jag kan tänka mig att bogvisiret som slets loss vid den första smällen inte sjönk momentant, utan hamnade utmed fartygssidan och den grova sjön orsakade att t.ex. ett brustet gångjärn trycktes in i skrovsidan med en smäll så läckan där uppstod.

Några egna funderingar om haveriet, Seawolf, baserade på en del jag upplevt till sjöss på både större och mindre fartyg, och genom mitt yrke.

Det var mycket hårt väder och då är det hela tiden oväsen och smällar i ett fartyg, och att passagerare noterat två speciellt starka sådana är mera väntat än oväntat, även utan ett följande haveri. Om ett bogvisir slits loss från skrovet borde det bli en massa kraftiga ljud och också skakningar, men i hårt väder kan sådant i viss mån döljas av allt det omgivande.
Bogrampen slets också delvis loss från sina skalkningar genom att en del av rampen befann sig inne i visiret då den är stängd, och visiret vred loss rampen delvis - detta ger och massor av brakande ljud.

Hypotesen att visiret höll sig flytande så länge att det slog ett hål i skrovet ungefär midskepps är för mig osannolik då visiret inte har några slutna utrymmen som kunnat bidraga till flytförmåga. Men, det är en öppen stålstruktur med en form som skulle kunna göra det till ett slags skål om det hamnar med spetsen nedåt när det kommer helt loss från skrovet, så helt uteslutet är det inte att det tog några extra sekunder innan det i sin helhet sjunkit under fartygets vattenlinje. Väl att märka att fartyget rullade i sjögången så det område där hålet är kan ha varit flera meter nedåtkrängt just då.

Det finns mycket som haverikommissionerna inte gjort helt professionellt, vilket är en orsak till att det ännu tjugofem år senare är en så öppen fråga vad som hände och varför.
Detta med de överlevande är en sådan. Ytterst få av dem har blivit hörda om sina iakttagelser och upplevelser vilket jag ser som diskvalificerande av utredarna.

I just fallet Estonia tror jag på konspirationsteorier, i någon form, då det är så uppenbart att regeringen fick panik då det hände och började hitta på saker som inte hade med själva tragiken att göra.

Och det som nu kommer som ändring av gravfridslagen, att regeringen ska bestämma om nya undersökningar får göras och i så fall endast av sådana de anser pålitliga, hör ihop med det.

Håkan