Avatar

Navalnyj

av Pinja, onsdag, februari 03, 2021, 13:39 (24 dagar sedan) @ Håkan

Medan jag har kvar HBL, här kommer lite mer av samma slag. Jag gillar ju också Anna-Lena, är tom lite stolt över henne.

******************************************************************************

Navalnyj sticker in huvudet i lejonkulan och drar lejonet i morrhåren”

Den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj på en parkbänk i Berlin. Fotot är taget i september i fjol under tiden i Tyskland där han återhämtade sig från förgiftningsförsöket med nervgiftet novitjok. BILD: HANDOUT/LEHTIKUVA-AFP
PERSONPORTRÄTT Anna-Lena Laurén PREMIUM

3.2.2021 05:58 Uppdaterad 3.2.2021 08:57
Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på Linkedin Dela per e-post
Det är inte svårt att förstå varför så många älskar den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj. Däremot är det ibland svårt att förstå vad han egentligen står för, förutom att han vill se Putin avgå. Navalnyj är både liberal och nationalist. Han är ibland populistisk, ibland en politiker som vågar gå emot strömmen. HBL:s Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén försöker förstå vem Navalnyj är.

Jag står med ett svettigt munskydd för ansiktet i en folksamling på flygplatsen Vnukovo och vet att en sak är säker: I dag kommer jag inte att möta Navalnyj.

Enligt tidtabellen ska planet anlända till Vnukovo. Men det finns inte en chans att de ryska myndigheterna låter honom landa här. Eftersom det handlar om just Aleksej Navalnyj. Ett namn som Vladimir Putin aldrig vill uttala, men som har orsakat honom mer huvudvärk än en enda enskild motståndare.

Det är alltid samma sak när Navalnyj ska uppträda eller anlända någonstans. Myndigheterna försöker stoppa honom på olika sätt. Han drar dem vid näsan – ofelbart. Det är som att se samma scen spelas upp gång på gång på en teaterestrad, och den är aldrig till Kremls fördel. Inte att undra på att myndigheterna är så nervösa.

En rysk kompis till mig är övertygad om att det inom Putins inre krets måste finnas någon hemlig allierad till Navalnyj. Det kan inte, säger han, finnas någon annan förklaring till att Kreml gång på gång skjuter sig själva i foten.

En mer sannolik förklaring är att Kreml helt enkelt inte vet vad de ska göra. De har inte har stött på någon som Navalnyj tidigare – en person som inte går att tysta, inte stoppa, inte ens att förgifta. Vad man än gör studsar han tillbaka som gubben ur lådan.


Alexej Navalnyj tillkännagav i en intervju för nyhetsbyrån AFP den 17 januari i år att han tänker återvända till Moskva. BILD: MLADEN ANTONOV/LEHTIKUVA-AFP
Man fängslar hans bror. Man kastar antiseptisk vätska i hans ansikte och förstör synen på hans högra öga. Man förföljer hans barn på vägen till skolan. Till sist dränker man hans kalsonger i nervgiftet novitjok. Men varje gång studsar han tillbaka, som den ryska rundbottnade dockan nevaljasjka. Man kan fälla henne, tappa henne i golvet – och ofelbart ställer hon sig upp och står.

Navalnyj överlevde ett försök att mörda honom med det förbjudna nervgiftet novitjok i slutet av augusti 2020. Därefter avslöjar han vem det var som förgiftade honom (den ryska säkerhetstjänsten FSB), återvänder till Ryssland och låter sig fängslas. Bara för att från fängelset släppa ett avslöjande om att Putin äger en miljardvilla vid Svarta havet med ett eget så kallat aquadisko (diskotek i en inomhuspool), kasino, kyrka och underjordisk hockeyring.

Att den ryska presidenten förnekar alltsammans gör inte saken bättre för Kreml. Det gör den värre. Navalnyj tvingar Putin att ta ställning till detta pinsamma avslöjande. Det är han som har kommandot, inte Putin.

Filmen har vid det här laget visats över 106 miljoner gånger på Youtube. Putins gamla judokamrat, Arkadij Rotenberg, har gått ut och sagt att det är han som äger palatset och att det ska bli ett hotell. Samtidigt har Kremllojala medier släppts in i fastigheten och filmat inslag som visar nakna väggar och högar med betongsäckar. Enligt Navalnyj beror ombygget på att huset har haft stora mögelproblem.

"Han är inte normal"
– Han nöjer sig inte med att sticka in huvudet i lejonkulan. Han drar dessutom lejonet i morrhåren. Är han en normal människa?

Abbas Galljamov, politisk konsult och före detta talskrivare för Kreml, svarar själv på sin retoriska fråga.

– Navalnyj är inte normal. Han är en politisk cyborg.

Den ryska författaren Boris Akunin skrev redan 2012 att han studerade Navalnyj på samma sätt som professor Preobrazjenskij studerar hunden Sjarik i Bulgakovs En hunds hjärta.

– Jag studerade noggrant denna unga politiker, som om han vore Bulgakovs Sjarik, och tänkte: Den här personen måste jag reda ut, skrev Akunin på sin blogg.


Polisen tar hårdhänt hand om en av demonstranterna i Omsk. Demonstrationer har ordnats på många håll i Ryssland efter att Navalnyj fängslades av polis vid återvändandet till Moskva. BILD: TT-AP
Det är bara på ytan han är som alla andra. I själva verket är Navalnyj politiker.
Sjarik är en hund som förvandlas till människa efter att professor Preobrazjenskij har opererat in en mänsklig hypofys och testiklar på honom. Akunin är inte den enda i Ryssland som famlar efter metaforer, något utöver det vanliga, när det gäller att beskriva Navalnyj. Den ryska bästsäljarförfattaren Michail Zygar kallar Navalnyj för utomjording i sin bok Männen i Kreml.

– Vid en första anblick kan han se ut som en vanlig människa, och det är lätt att tro att han verkligen är det: Han går på gatorna som alla andra, åker tunnelbana och går i affärer och gör allt som vanligt folk gör och som höga ryska statstjänstemän aldrig gör. Men det är bara på ytan han är som alla andra. I själva verket är Navalnyj politiker. Och nästan allt han gör, gör han med beräkning, skrev Zygar år 2015.

Alla bedömare är överens: Navalnyj är ett unikum. Samtidigt är hans stora trumf att han uppfattas som så enkel att förstå av sina anhängare.

– Ne vrat i ne vorovat. Inte ljuga, inte stjäla. Kan det sägas enklare? undrar den legendariska polska dissidenten Adam Michnik. Han känner Navalnyj personligen, de har gett ut en bok tillsammans.

När jag själv som journalist har haft att göra med Navalnyj har jag mest stött på besvär. Navanyj är inte en person som behöver journalister. Han har för länge sedan förstått hur han ska få ut sitt budskap på exakt det sätt han själv vill, via sina egna plattformar. Sin Youtubekanal, sin blogg, Twitter och Instagram.

Glad stabschef
Tillbaka till trängseln på Vnukovo. Plötsligt dyker ett bekant ansikte upp i folkskocken – Irina Fatianova, Navalnyjs stabschef i S:t Petersburg. Rödögd och rufsig i håret, men strålande lycklig. Hon har beställt tre olika tågbiljetter för att villa bort polisen och kunna ta sig från S:t Petersburg till Moskva.

Nu är hon dödstrött och på mycket gott humör.

– Det känns helt otroligt att få vara här. Det är ett så speciellt tillfälle. Att få vara med när Aleksej kommer hem.

Fatianova har aldrig ens träffat Navalnyj. Hon anställdes av hans närmaste partner Leonid Volkov, efter att ha blivit utvald i stenhård konkurrens. Många av dem som jobbar för Navalnyj är beredda att offra inte bara sin personliga bekvämlighet, utan även sin frihet. När den här texten skrivs sitter Fatianova i fängelse sex dygn för att ha organiserat en olaglig demonstration i solidaritet med den fängslade Navalnyj den 23 januari.

Navalnyj är en person som drar till sig förmågor, kreativa människor som är villiga att ge allt för honom. En av dem är Rysslands främsta informationsanalytiker, Georgij Alburov. Han står bakom bägge av Navalnyjs största avslöjanden: först Dmitrij Medvedevs lyxegendomar utanför Kursk, nu miljardpalatset som enligt teamets efterforskningar är byggt av nära vänner till Putin.

Men vem är han?
Frågan som alla i väst ställer sig är emellertid: Vem är egentligen Navalnyj? Varför tar han inte avstånd från en gammal video där han jämför kaukasiska invandrare med skadeinsekter? Varför deltog han varje år i nationalistmarschen Russkij marsj, "Ryska marschen", mellan 2007 och 2011? Varför kräver han att varje rysk medborgare ska ha rätt att bära vapen? Varför anser han att den ryskortodoxa tron ska betraktas som Rysslands huvudsakliga religion och ryskortodoxa kyrkan ha en särskild ställning?

Jag har själv sett Navalnyj stå på scen med knuten näve och skandera "Ära till Ryssland". Det var år 2011, då han sista gången deltog i "Ryska marschen". Sedan dess har han inte deltagit. Hans huvudsakliga budskap är inte längre invandring utan kampen mot korruption. Men i dialogen med Boris Akunin 2015 håller han fast vid rätten att bära vapen, och han säger att det är naturligt att vilja att Ryssland ska bli större.

Den polska dissidenten Adam Michnik, en av grundarna till Solidaritet, umgicks med Aleksej Navalnyj i tre dagar 2015. Resultatet av deras dialog blev boken Michnik. Navalnyj. Dialoger. I en intervju för oberoende Dozjd säger Michnik att människor som Navalnyj gör honom till optimist när det gäller Ryssland.


Alexej Navalnyj talar till medierepresentanter utanför sitt kontor i Moskva. Bilden är tagen i december 2019. BILD: ALEXANDER ZEMLIANICHENKO/TT-AP
Jeltsin kunde gå in i en folksamling och säga: ”Ryssar! Jag är en av er, jag förstår er!” Det kan Navalnyj också göra. Han är ryskortodox, men han är ingen fundamentalist.
– I Aleksej ser jag det underbara Ryssland jag förälskade mig i för många år sedan: Andrej Sacharovs och Vladimir Bukovskijs Ryssland. Modiga ryssar som var hoppets symbol. Jag tror på att Ryssland kan vara tolerant, fritt och europeiskt. Och Navalnyj är en ikon för detta Ryssland, säger Michnik till Dozjd.

– Folk litar på honom. På samma sätt som Jeltsin känner Navalnyj det ryska samhället. Jeltsin förstod skillnaden mellan folket och intelligentian. Han kunde gå in i en folksamling och säga: "Ryssar! Jag är en av er, jag förstår er!" Det kan Navalnyj också göra. Han är ryskortodox, men han är ingen fundamentalist, säger Michnik till HBL.

Navalnyj är i själva verket flera olika saker på en gång. Dels är han en liberal, västorienterad, modern politiker som betraktar Nato som en allierad, inte som en fiende. Dels en klassisk imperialist som vill att Ryssland ska vara stort och mäktigt. Han skulle till exempel inte återlämna Krim till Ukraina om han blev president.

– Ska Krim behandlas som en korvsmörgås, som man kan återlämna hur man vill? Det tycker inte jag, sade han i en intervju i Echo Moskvy 2014.

Navalnyj har dock senare sagt att annekteringen i Krim var olaglig. Hans förslag är att befolkningen ska få säga sitt i en ny folkomröstning.

Skyltar inte med sin tro
Navalnyj är troende ryskortodox, och han följer den ortodoxa fastan. Han fick sin religiösa väckelse vid 25 års ålder då han blev förälder – fram till dess var han ateist. I motsats till Putin skyltar han dock aldrig med sin tro.

– Jag borde veta mer om min tro, och jag jobbar på det. Men jag ser inte att min religion skulle kunna bli ett politiskt kapital. Det skulle bara se komiskt ut. Min tro är vad den är. Men vi ska inte hymla: Rysslands religion är den rysk-ortodoxa kristendomen. Samtidigt får inga andra religioner, eller ateismen, diskrimineras, skriver han till Boris Akunin 2015.

Det är svårt att göra Navalnyj till en rasist. Hans tidigare uttalanden om skadeinsekter har han aldrig tagit avstånd ifrån, men ingenting i den politik han för i dag bygger på rasism eller homofobi. Han är en av ytterst få ryska politiker som stöder Black lives matter-rörelsen. Navalnyj anser att homosexuella bör få registrera sitt förhållande och vill avskaffa lagen som förbjuder så kallad gaypropaganda.

Mandela är idolen
Hans politiska idol är Nelson Mandela, som i motsats till honom själv var en politiker som kunde förena olika grupper. Navalnyj har också sagt att världens bästa politiker var Jesus Kristus.

På ett för ryska politiker ovanligt sätt stöder han öppet Greta Thunberg – han tillägnade henne en hel sändning på sin Youtubekanal 2019. Där förklarar han dels att hon är en självständig aktivist och inget så kallat pr-projekt, vilket är en vanlig uppfattning i Ryssland. Dels berör han ett tabu: synen på människor med funktionsvariationer. I Ryssland är det fortfarande vanligt att öppet se ner på personer med diagnoser.

– Det mest skamliga med diskussionen om Greta i Ryssland är att folk säger att man inte behöver lyssna på någon som har autism, säger Navalnyj.

Det är ett uttalande som får mig att haja till. På vissa plan har Navalnyj en traditionell rysk syn, på andra är han häpnadsväckande modern.

"Lätt att förstå"
Enligt den ryska analytikern Denis Vagner-Kuznetsov är Navalnyj i själva verket lätt att förstå. På samma sätt som demokratikämparna i Ukraina och flera andra östeuropeiska länder förenar Navalnyj en liberal, proeuropeisk ideologi med nationalism i form av en nationell självmedvetenhet.

– Hos oss vågar liberaler inte gå i närheten av nationalismen, det har betraktats som oanständigt. Samtidigt genomförde Östeuropa liberala moderniseringar lutande sig tillbaka på en mäktig nationalistisk anda. Navalnyj balanserar mellan nationalister och liberaler, skriver Vagner-Kuznetsov i sin blogg.

Han är modern och samtidigt imperialistisk. Och det kan inte vara på något annat sätt. Navalnyj är en del av vad Ryssland är.
Den ryska statsvetaren Dmitrij Oresjkin säger till HBL att Navalnyj kan bli en bra president för Ryssland om tio år.

– Gud förbjude att han blir president nu! Han skulle snabbt bli auktoritär, organisera om allt, inte lyssna på någon. Om tio år har han hunnit mogna. Det är inte alls konstigt att folk gillar honom – han är smart och modig, har en fantastisk fru, han väcker sympatier. Han är modern och samtidigt imperialistisk. Och det kan inte vara på något annat sätt. Ryssland knuffades i riktning mot Asien av Lenin och Stalin under större delen av 1900-talet, det var först på 1990-talet som vi tog ett steg tillbaka mot Europa. Navalnyj är en del av vad Ryssland är.

Anna-Lena Laurén Medarbetare i Ryssland


Hela tråden:

 RSS-feed av trådar

powered by my little forum