Anna Odell utnyttjar skattebetalare, det....

av Gunnar S , torsdag, april 22, 2010, 18:09 (5120 dagar sedan) @ Tomas E

... är helt riktigt. Och det gjorde hon med kall beräkning, involverandet av polis och privatpersoner samt sjukvårdpersonal och vårdplats var en avgörande del av konstverket.
Enligt henne själv är det rättfärdigat att göra så.

Men hur är det med Lars Vilks?
Han ritade sin rondellhund lång efter debaklet med Jyllandsposten och Muahammedkarikatyrerna.
Dessutom väljer han att avbilda Muhammed just som en hund, ett orent djur inom islam. Både motivval och timing är väl genomtänkt.

Teckningen, är precis som du själv skriver, av tveksam teknisk kvalitet och hade sannolikt inte uppmärksammats nämnvärt ens i de trängre kretsarna kring Vilks om inte media fått fatt i det provokativa motivet. (Värd 500.-? Knappast.)

Då frågar man sig, var det inte Vilks avsikt att testa gränser för konstnärlig- och yttrandefrihet och provocera vissa muslimska grupper?
Jag tror det var så - provokationen och gränstestandet var en central del av verket. Precis som i Odells verk.

Och, med Jyllandspostens karikatyrer i backspegeln kan man nog utgå från att Vilks insett att han, precis som den danske konstnären, skulle utsättas för dödshot.
Precis som du antyder är ett dödshot en ganska värdehöjande faktor, även om det inte genomförs. Nog hade Jihad Jane en inverkan på värdet av namnet Vilks.

Så, hur mycket har dödshotet mot Vilks, som han medvetet framkallat, kostat oss skattebetalare i form av polisövervakning, resurser och utredningstid hos både svensk och utländsk polis? En nätt slant skulle jag tro. Och det är inte slut än.

En skillnad finns dock - Odell har (med all rätt) åtalats och straffats eftersom hon handlat mot lagen.
Vilks kommer aldrig åtalas för han har bara utnyttjat sina rättgheter.
Men likförbannat får andra betala.

På ett moraliskt plan, i den fria konstens namn, har bägge rätt att agera som de gjort. Men personligen har jag mer sympati för Odells verk, för det pekar på något väsentligt i vårt samhälle som förtjänar lyftas fram och debatteras.
Men Vilks slår bara in öppna dörrar även om den frågan är nog så viktig. Den debatten fanns redan.
Jag kan inte låta bli att misstänka att i Vilks fall var egot större än önskan att få upp ett viktigt debattämne på dagordningen.