Från passion till bruksföremål...1(2)

av Seawolf , fredag, november 27, 2009, 00:00 (5267 dagar sedan) @ Gunnar S

Min Saab-historia består av 5 st olika Saab 96 tvåtakt med en uppsjö av olika motorer i olika trimningsgrad, från standard, via standard med GT-vevaxel och nedfräst topp, till Grupp II-trimmad 850 cc sportmotor med direktoljesmörjning och trippelförgasare. Sen via Saab 99:or, -69, -70 , -71, med Triumfmotorn och frihjul, 72, och 900 med svenska 2-litermotorn och både automatlådor och manuella. Sen orkade inte entusiasmen övervinna verkligheten längre. På den tiden meckade jag allt själv. Mot slutet av 2-t-eran var jag nere i 20 minuter blankt på motorbyte....men det var före långnosens tid.
Jag har alltså genomlevt bilar där de mest osannolika fel förelåg. Läckande kylare, hoprostade bromsar, rostande fönstervevmekaniskmer, trasiga kolvar, rasade växellådor, läckande topplockspackningar, rost i skärmkanter, rost i dörrarnas nederkanter, rosthål i golv, bara taget fritt ur minnet. När måttet väl var rågat har jag aldrig mer haft Saab. (Namnet uttyddes av en annan drabbat till: SAAB="Sälj Aset Annars Byt".

I början av 2000-talet deltog jag i elektronikutvecklingen för Saab 9-3, den Svenska Vektran. Svensk Engineering i västsverige (firmanamn utelämnas av humanitära skäl) hade lyckats övertyga Saab och GM om att det var ekonomiskt fördelaktigt att definiera alla bilens elektroniska kundfeatures som samlingar av delfunktioner, varefter man noga organiserade i vilka av bilens alla processorer som respektive delfunktion skulle befinna sig, och så att varje delfunktion bara skulle tillverkas i en enda processor. Sedan upphandlade man så billiga processorer som möjligt, så att man skulle kunna spara flera kronor, kanske ända upp emot ett par tior på tillverkningskostnaden på bilen.

Detta innebar att varenda kundfunktion bara kunde fungera om samtliga processorer kunde kommunicera med varandra hela tiden, och på rätt sätt i realtid. Olika leverantörsteam fick sen programmera de olika processorerna.
Bilen skulle ju samtidigt medge att vara en slags jättekorsning av en IPHONE och en DVD-spelare, så att både CAN-buss och MOST (optiskk kommunikationsbuss) behövdes i bilen och mellan processorerna.

Det är alltså enkelt att förstå varför det fanns en bugglista på tiotusentals buggar, och att team från hela världen hade avsevärda problem att finna orsakerna till dessa buggar, eftersom allas mjukvara var inblandade i allt. Detta skulle alltså spara pengar

Eftersom den tänkta bilmodellen skulle vara i premiumsegmentet beslöt man att den skulle innehålla röstigenkännande mjukvara i några varianter, och på Amerikanska, Engelska, Tyska, Franska, Italienska, Spanska och Svenska. Det var tester och utvärderingar för detta jag jobbade med. Problemet att verifiera detta var mycket stort, och försvårades ytterligare av det basala faktum att bara bilar som är extremt väl ljudisolerade mot motoljud, regn mot rutan på motorväg och isolering mot grov dubbdäckssliten asfalt kan fungera bra så.
Alltså, en Opel Vektra som i sig knappast är uppbyggd för lyxbilstystnad och där man dessutom för att få sportigare vägegenskaper har styvat upp gummiupphängningarna, kan det bli mer fel?

Varje dag efter prov i olika 9-3:or från Aeromodeller med riktig äckel-ös i, till mera timida dieslar, på motorväg och i stan, var det en lisa för öron och kropp att få lämna 9-3:a och köra hem in sin gamla VW Passat variant TDI, där farten inte känns alls och den går acceptabelt tyst, har fenomenal standard ljudanläggning ligger som med sugkoppar på vägen...fast aningen degigare i styrningen, det medges.

--
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it."