Trist inställning, som andas...

av Gunnar S , lördag, januari 29, 2011, 12:54 (4853 dagar sedan) @ Håkan

...hopplöshet, Håkan.
Och du väljer det enkla svaret:
Det går åt h-e och islam tar över.

Kanske du har rätt. Jag hoppas inte det.

Även om det tar generationer att införa demokrati måste de börja någonstans. Även vi genomled samma vånda, Ådalskravallerna är en parallell, Amalthea en annan. Snacket att islam och demokrati är oförenligt håller inte. Se på Bosnien-H, Turkiet, Filippinerna, exempel på långt ifrån perfekta demokratier, men i alla fall hyggligt fungerande.

Och mitt intryck av människorna i dessa nordafrikanska länder är att många, särskilt i den växande medelklassen, vare sig vill ha en Mubarak eller en Aytollah som dikterar deras liv.

Kanske finns det ändå hopp, Nordafrika i stort är inte lika kört i botten som shahens Iran en gång var (och glöm inte vad som numera bubblar under ytan där, om än kväst för tillfället), inte lika sönderslitet som Irak, och inte lika urbota fattigt, krigshärjat och efterblivet som Afghanistan. Och inte lika etniskt och religiöst splittrat som Pakistan eller Somalia.

Kanske du hellre ser att allt förblir var det var, att demokrati och välstånd är en lyx bara vi kan unna oss? Egyptiern får tiga och lida, då rubba han inte våra cirklar och vi har frid och billiga oliver.
Så har vi resonerat hittills genom att mer ellre mindre öppet stödja dessa skitregimer och belönat deras "stabiliserande inverkan".
Men nu verkar det vara slut med det och delvis har vi också bidragit till det genom att förlänga plågan. Precis som USA faktiskt hade en viss skuld i den otrevliga iranska revolutionen.