Personval i valdistrikt

av naffatS, torsdag, februari 18, 2010, 02:04 (5183 dagar sedan) @ Tomas E

Fram till 1990 hade lärarkåren en relativt god status i samhället och en reglerad löneutveckling som för högstadielärare följde t.ex. gymnasieingenjörers löner.
Lärarna var kommunalt anställda men statligt avlönade. Kommunerna anställde de lärare de behövde och fick sedan, i efterhand, betalt för sina löneutlägg av staten. Förskollärarna hade sin lönetrappa, Lågstadielärarna sin, Mellan- och högstadielärarna sina och gymnasielärarna sina reglerade lönetabeller som uppjusterades vart tredje år efter löneförhandlingar. De flesta var ganska nöjda. Sammanslagningen inom TCO av lärarförbunden och den solidariska lönepolitiken gjorde att de högre avlönade grupperna fick stå tillbaka för de lägre avlönade förskollärarna och lågstadielärarna.
Kommunaliseringen av lärarna 1991 gjorde att löneutvecklingen för lärarna stannade av och gör idag att sökande till lärarhögskolorna oftast blir ett tredjehandsval för studenterna. Ekonomiskt tjänar man betydligt mer som hantverkare. I Norge tjänar lärarna 5000 kr mer och i Danmark 8000 kr mer per månad. Det gör att många goda studenter väljer andra yrken än att bli lärare.
Kommunernas sparkrav på skolorna gör att lärarpersonal sägs upp och klasserna görs större. I en klass med 25 elever finns det 600 relationer som skall fungera. En klass på 30 elever har 870 relationer. Många klasser består idag av
32-33 elever. Då blir det över 1000 relationer som skall fungera för att få ett bra arbetsklimat i klassen. Rektorerna som skall leda den pedagogiska utvecklingen tvingas använda 60-70 % av sin tid till administration och att försöka hålla en alltmer krympande budget genom att skära ner på pedagogiska och stödjande resurser som speciallärare/specialpedagoger, kuratorer och fritidspedagoger. Kommunaliseringen var inte heller någon höjdare. Så här tycker LR:s ordförande. http://www.dn.se/opinion/debatt/goran-persson-sankte-medvetet-lararnas-status-1.630189

Staffan